Logga in för en bättre upplevelse.
Theresa Benér: Passionen är varken artig eller dekorativ när Isabelle Huppert framställer den i sitt skådespeleri.
Lars Ring: Teateråret 2017 kom att bli svårslaget dramatiskt: #metoo, #tystnadtagning och uppror mot chefer har skakat om svensk scenkonst under 2017.
Maria Georgieva: Medan regissören Kirill Serebrennikov befinner sig i husarrest bländar hans balett ”Nurejev” publiken på Bolsjoj.
Under rubriken ”Intensive” samlar Weld Company fyra koreografier till en helg med presentationer, bokrelease, samtal och workshops.
Rikard Lekander gör modern skräckromantik av Selma Lagerlöf på Göteborgs stadsteater.
”Bull” på Klara nätter är en sevärd, obehagligt igenkännbar arbetsplatsskildring.
I Wien spelas en radikal, feministisk tolkning av ”Nibelungens ring”.
Astrid Lindgrens motståndssaga och en Norén-pjäs om hur språket förskjuts.
Det finns mig veterligen bara två kända sagofigurer som alltid framställs med flätor: Rapunzel och Pippi Långstrump.
Yasmina Reza skriver komedier med filosofisk snärt.
”My fair lady" har blivit en spännande, ovanlig uppsättning med ett nyskapande musikaliskt språk.
Ett intimt och nedtonat feelgood-drama om livets stora val blir det när Västmanlands teater spelar ”Broarna i Madison County”.
Mezzosopranen Katarina Karnéus är betvingande och enastående i den svårbemästrade titelrollen i Bellinis opera ”Norma”.
Lars Norén har skrivit ett körverk om hur språket eroderar när vi blir gamla.
I kampen mot IS har kurdiska kvinnor deltagit som soldater.
Astrid Lindgrens mångbottnade saga ”Bröderna Lejonhjärta” är full av färg, musik och effekter i högt tempo, men viktiga smärtpunkter får ta plats i Ronny Danielssons regi på Uppsala stadsteater.
Fyra kvinnor i zombielikt tillstånd – koreografen Margrét Sara Guðjónsdóttirs nya verk väcker associationer till både ”sjukdom” och vägran att uppträda, skriver Anna Ångström.
En pratar, en skapar mönster med kroppen, två imploderar på gymmet.
Rossinis ”Askungen” på Kungliga Operan är en feel good-comedy i stumfilmsstil, med sympatisk sensmoral och ett ungt, övertygande kärlekspar i centrum.
I sitt nya verk ”Deep time” för sex dansare mixar Virpi Pahkinen olika tidslager och musikaliska stämningar – scenen blir både tempel och nattklubb, skriver Anna Ångström.
Hur ska vi förhålla oss till teaterhistoriens manliga genier?
Med ”Etsningar” syr Teresia Björk ihop sin danstrilogi om Siri Derkert, den progressiva modernisten och debattören.
”Någon kommer att komma” blir ett svartsjukedrama när Jon Fosse-pionjären Kia Berglund sätter upp pjäsen.
I sin nya monolog tar författaren Niklas Rådström med publiken ner i havets djup, men ger oss också hopp om livets mening.
I ”Muslim Ban” uppträder svenska muslimska män på Dramatens scen som sig själva – och bara det är en händelse.
Under det senaste decenniet har scenkonstutbudet för de allra yngsta blivit allt rikare.
Mattias Andersson har skrivit en pjäs om människan fångad mellan paradisdrömmar och undergångsvisioner.
Allt har ett pris: du och jag, våra värderingar och drömmar.
Kungliga Balettens nye chef Nicolas Le Riche har presenterat säsongen 2018-2019.
I tio år har Performancegruppen Poste Restante skapat verk som kräver aktiva beslut av dig som deltar.
Dimitris Papaioannous djupt suggestiva och originella dansverk gör Gunilla Jensen berörd och begeistrad.
Alexander Mørk-Eidems uppsättning av ”Swede Hollow” ger med publiken som medskapare en kärleksfull bild av svenskar på samhällets botten.
Claire Parsons har skapat ett nytt dansverk för barn – en lek med rymd och kommunikation där publiken blir dansarnas aktiva medspelare.
På Göteborgs stadsteater blir sagan om Karl Gerhard mer en sorgesång om förlust, saknad och svek än show.
Med ”Satans död” avslutar team Woland sitt gigantiska teater– och konstprojekt om demokratins sönderfall, inspirerat av Michail Bulgakovs klassiska roman ”Mästaren och Margarita”.
Vem äger ditt liv, ditt hem och din framtida pension?
Den vita marmorbyggnaden vid Nybroplan får tjänstgöra som grekiskt tempel när Eirik Stubø avskalat poetiskt tolkar två pjäser av Sofokles.
Hans-Roland Johnsson: Han dödar sin far och får barn med sin mor, sönerna har ihjäl varandra varpå dottern offrar livet för deras heder.
Charlotte Engelkes och Göran Martling låter Strindberg gå igen – en musikalisk vägledning som för rabulisten genom hans egna spöklika landskap.
Vampyrer virvlar och sångare svävar.
Sex är drivkraften i Fredrik Benke Rydmans och Martin Luuks relationsdrama.
Iklädd heltäckande ringbrynja, rejäl hjälm och speciella handskar dansar Stina Nyberg med en teslaspole.
Den alternativa sanningen är idag ett gångbart politiskt medel.
Är det farligt eller befriande att minnet förändras?
”Får krinolinen plats i operafåtöljen?”
Blod som livssaft, passion och smittbärare är tema i Jefta van Dinthers nya duett.
Två olika verklighetsbilder krockar i sorgeprocessen.
Synd är höstens tema när Weil och Puccini möts i en ovanlig kombination på Göteborgsoperan.
Den kanadensiska koreografen Marie Chouinard är tillbaka på Dansens hus med en sinnrik iscensättning av en världsberömd triptyk, målad av den sengotiske mästaren Hieronymus Bosch.
En oblyg korsning av proggigt 1970-tal och lite ”Kristina från Duvemåla”, kryddad med en dos studentspex – så kan man karakterisera den nya musikalen ”Bläck eller blod” om upplysningsmannen Rutger Macklean.