Logga in för en bättre upplevelse.
SvD Scenhöst guidar bland höstens händelser med reportage, intervjuer och recensioner. Vi listar också premiärer över hela landet i fyra olika kalendarier för teater, dans, opera och musik.
50+ artiklar senast uppdaterad 2016-12-30 07:15.
Theresa Benér: Från farser om terrorism till revolutionsteater i storformat: årets mest intressanta uppsättningar i Paris har präglats av scenkonstens förmåga att estetiskt formulera komplicerade sammanhang utifrån samtidens kulturella och politiska tillstånd.
Malmötonsättaren Benjamin Staern operadebuterar med ”Snödrottningen”.
Med suggestiva, kusliga bilder blir ”Mio min Mio” en storslagen upplevelse.
Trots dramatisk handling är ”Marie Antoinette” främst ett idédrama – och det är ingen dålig idé.
Ulla Skoogs vältajmade spel i rollen som virrig patient skapar extra komik i sjukhusfarsen ”Var god dröj”, skriver Sara Granath, som skrattar så hon gråter.
Det må vara en småskalig och intim föreställning som Dansmuseet hyser men den är i sin avskalade enkelhet stor konst, skriver Anna Ångström om ”Our three voices”.
En filmiskt berättad deckarhistoria är Umberto Giordanos ”Fedora”, som nu får Skandinavienpremiär på Kungliga Operan.
Två arga, unga studenter vill göra revolution i ”Fäder och söner”.
En våldtagen flicka är försvunnen.
Det är muntert, uppkäftigt och underhållande när Anna Pettersson gör en humorshow med kvinnor.
Den serbiska regissören Anja Suša bidrar med något spännande i sin visuella regi av Jean-Luc Lagarces pjäs om en döende ung man.
Författaren Marjaneh Bakhtiari debuterar som dramatiker med ”Salongen”.
Karin Bengtsson gör en imponerande fysisk monolog för kropp och själ, där fotbollen blir metafor för frågor om solidaritet och demokrati.
Den tredelade kvällen ”Digambara” som turnerar med Riksteatern är en klase Virpi Pahkinen-verk där dansens rituella och andliga krafter framträder i komprimerad form, skriver Anna Ångström.
Lars Ring: Berlin är en fantastisk teaterstad.
Mezzosopranen Katarina Giotas har en självklar scenisk karisma.
Evolutionen vrids baklänges i Jefta van Dinthers nya verk för Cullbergbaletten.
Koreografen och regissören Anna Vnuk lyckas omfatta hela familjens torktumlare av känslor med vildvuxet egensinne, salt humor och klarsynt ömsinthet.
Unga på Operans nya dansverk ”#jag” är en visuellt och musikaliskt påkostad produktion som flödar av intryck.
Linus Tunström har skapat en ung och effektivt visuell tolkning av Shakespeares ”Romeo och Julia”.
Som alla Broadwaymusikaler balanserar ”Spelman på taket” mellan övertydlighet och sentimentalitet.
Efter tio år är äntligen Batsheva Dance Company tillbaka på Dansens hus.
Den revolution som Nina Simone sjöng om 1969 har ännu inte ägt rum.
Sju män i ett fängelseliknande rum som blir resonanslåda för ljud och ljus – norska koreografen Ina Christel Johannessen har skapat ett dansverk som flödar av associationer men också har svackor, skriver Anna Ångström.
I “Figaros bröllop” spelar detaljerna roll, det märks redan i de första takterna.
Åldrad konstnär blir uppsökt av ung journalist, eller naiv elev, och får reda på hur allt egentligen förhöll sig, ”sanningen” eller en förklaringsmodell av freudiansk eller historisk karaktär, gärna med hittills okända detaljer.
Bäst på scen: SvD:s kritiker Lars Ring och Anna Ångström väljer tio favoriter på Stockholms scener just nu.
Kitsch är kitsch, om också påklistrat på en Bergmantext.
David Bowies enda musikal ”Lazarus” är ett experimentellt drömspel som speglar hans mångsidiga skaparkraft.
Hundra år efter att Peter Weiss föddes iscensätter Nadja Weiss ”Rannsakningen” som ett körverk om Förintelsens offer och gärningsmän.
Med ”Language fools” återvänder koreografen Björn Säfsten till en språklig nollpunkt.
Det står ett hus scenen.
Riksteaterns mellanstadieföreställning ”Skimrande vattnet” är märkvärdig och upplivande egensinnig, om två elvaåringar som sörjer sina pappor.
Turteatern firar Britney med en smart, energisk och bildrik iscensättning om kvinnan som blir sin egen gisslan.
Ett ospelat manus av Ingmar Bergman i regi av Suzanne Osten för SR Drama.
Sju timmar är Mårten Spångbergs hittills längsta föreställning ”Natten”.
”Badke” samlar tio dansare från Palestina i en föreställning som kunde vara en bröllopsfest i Ramallah.
Özz Nûjen spelar ”Rikard III” som enmansteater och driver fram detta monster med hela sin charm, närvaro och geniala publikkontakt.
Personligt, smärtsamt och drastiskt blir det när Charlotte Engelkes gör en dokumentär musikal om sin mamma – en hyllning till alla mödrar.
Tolv år har gått sedan han senast låg där: August Strindberg, utslängd på Elverkets golv medan han med krita ritar ut konturerna av sin egen kropp.
Svensk glesbygd och tappad idealism är ramen för Alexander Mørk-Eidems grälla iscensättning av Tjechovs ungdomsverk ”Ivanov” på Dramaten.
Göteborgsoperans danskompani imponerar ännu en gång.
Strindbergs ”Fordringsägare” spelas nu på hans egen Intima teater i regi av Görel Crona.
Werner Schwabs pjäs ”Presidenterna” är en bajsfixerad fars som ruskar om.
Från romantik till het puls – Kungliga Baletten bjuder på en konstrastrik kväll med urpremiär på en dansk Bournonvillebalett från 1860 och repris på israeliska gruppverket ”Bill”.
Koreografen Mette Ingvartsen fortsätter i ”7 pleasures” att undersöka kroppens och sexualitetens kopplingar till samhälle, politik och rum.
”Short stories” på Kungliga Operan är en satsning på musikdramatikens motsvarighet till novellen.
Ett storvuxet, våldsamt barn som leker krig likt en fruktansvärd clown – så tolkar Mikael Persbrandt sin Macbeth.
Dansens hus gästas av franska hiphop-pionjären Bintou Dembélé som tillsammans med musiker och en meddansare skapar en djupt personlig föreställning om att befinna sig i skärningspunkten mellan olika kulturer.
”Presidenterna” av österrikaren Werner Schwab är ett brutalt roligt fekaliedrama där livslögner och auktoriteter kläs av.