Logga in för en bättre upplevelse.
Den tjocka självbiografin är geniunt underhållande – men outhärdlig efter 500 sidor.
Jagar demoner, blir nitad av Luke Skywalker och brottas med Börje Ahlstedt.
Skådespelaren gav vad som helst för att bli känd och ångrade sig sedan.
Han var varken övergiven eller förtryckt – snarare tvärtom.
Vill en gång för alla göra upp med bilden av henne som ”America’s sweetheart”.
Till slut inser Björn och Benny att de inte längre är ett skämt i svensk musik.
Lo Dagerman har skrivit en inkännande om de kända konstnärsföräldrarna.
Biografin om Bob Hund borde vara obligatorisk läsning för makthavare.
Jörn Donners bedragna änka har huvudrollen i ny biografi.
Tvära kast mellan porrogier och peppiga tips i Fredrik Söderholms självbiografiska bok.
Stina Oscarson om Lööfs biografi: ”Det är ju ingen bok – det är en produktplacering.”
Tove Ditlevsens barnbarn ha skrivit en avslöjande bok om sin kända mormor.
Författaren skriver att han har ”trippla examina i självironi”.
En ny självbiografi om artisten Dogge Doggelito imponerar inte på Johannes Klenell.
Den yrkeskriminella Olofsson skriver bättre och mer stilsäkert än yrkesförfattaren Grimwalker.
Priset för att komma ut som trans har Elliot Page redan fått betala.
”Love, Pamela” är pretentiöst skriven och bedrövligt översatt.
Visselblåsaren om tiden i militärfängelse och valet att byta könsidentitet.
Förläggarveteranen memoarer är ett långt försvarstal för litteraturen – och det fria ordet.
Biografin ger en bild av det viktiga i livet: PR-värde, kändisar, synlighet, genomslag.
Citat från stora tänkare duggar tätt när Cederström berättar sin kärlekshistoria.
Miranda Seymours biografi över Jean Rhys är skriven utifrån djup litterär beundran.
Björk berättar okonstlat om att tvingas bli en helt ny människa.
Alexander Mahmouds arbetsdagbok handlar mycket om att till varje pris undvika ledighet.
”Hela berättelsen” om Vreeswijk inrymmer såväl stor skönhet som kvinnomisshandel.
Evelina Varas förra bok stoppades. I den nya ska hon provocera – men gör det inte.
Malligt gnäll över det svåra att vara firad författare när Suzanne Brøgger skriver dagbok.
En pojke som levt hela sitt liv i medias strålkastarljus ska nu försörja sig själv.
Under muntrationen finns en avgrund – Kent Hägglunds bok är mycket läsvärd.
När Landucci beskriver Savonarolas predikningar associerar Fredrik Sjöberg till ungdomarnas klimatprotester.
Stina Oscarson om Dahlgrens memoarer: Här finns ingenting jag behöver veta.
Förhoppningsvis är ”Revolver-Harry” början på en ny svensk serietrend.
Pourmokhtaris självbiografi vittnar inte om den moraliska flexibilitet som krävs i ett samarbete med SD.
Mentalt som en tolvåring. Sällan har idrottens infantilisering beskrivits bättre.
Bröderna Westös finska barndomsminnen blir aldrig berörande.
Sara Meidell väljer konsekvent att tala med missbrukarens röst.
Det finns ingen moralisk true crime – genren drivs alltid av spänning.
”Främmande fåglar” är starkast när den handlar om författaren Jascha Golowanjuk.
En läsvärd biografi levandegör en författare som alltid dramatiserade sitt eget liv.
”Kan inte tänka mig mer angelägen läsning detta val-, krigs- och krisår.”
Han behandlade Himmlers smärtor – och utnyttjade hans svaghet.
Rikt illustrerad bok om Pontus Ljungbergs konstnärsgärning.
Det osedda barnet bytte blöja på sig själv – berättelsen om hur Barbro från Busarve blev Babben Larsson.
Lena Philipsson skriver roligt om hur tråkig hon är.
Tre män som påverkat sin samtid – som diplomater och politiker – berättar nu om sina liv i bokform.
Berättelsen om könsbytet väcker frågan om vad kvinnlighet egentligen är.
Richard Swartz har förmåga att skapa rispor i den svenska självbilden.
Skildringen av pandemin omvandlas till dödsvandring med en bror.
Människan Anna Lindh förblir lätt undflyende i nya biografin.
Ny biografi tonar ner Vasakonungen Erik XIVs psykiska problem.
