Annons
Recension

HeraklesStorverk med andra ord

NÄRA MYTEN Theodor Kallifatides återdiktning av Herakles tolv stordåd är lärd underhållning på hög nivå, en saga som blandar humor och tragik, skriver Tommy Olofsson.

Under strecket
Publicerad

Theodor Kallifatides är en av de mest njutbara stilisterna inom modern svensk konstprosa. Hans känsla för ordens valörer och eufoniska egenskaper är helt enkelt lysande, liksom hans förmåga att sy ihop en stilmässigt enhetlig språkdräkt, anpassad till det ämne han skriver om eller den genre han i varje enskilt fall håller sig till.
Han kan skriva en hårdkokt kriminalroman som ”Ett enkelt brott” (2000), en prosalyriskt lockande och samtidigt informativ resedagbok som ”Cypern” (1992) eller en lätt pastischartad historisk roman som ”Lustarnas herre” (1986), den roman om Alkibiades som jag fortfarande håller som mästerverket i hans produktion - och det märkliga är att se hur säkert han kan variera sin prosa, utan att den förlorar i pregnans.

Kallifatides prosa är aldrig ytligt effektsökande. Den strävar efter förtätning och enhetlighet snarare än efter yvig briljans och extravaganser. Just den konstfulla stramheten i hans prosa,
dragningen till lakonismer och till ett återhållet tonläge som med nästan Hjalmar Söderbergsk precision balanserar på en knivsegg mellan det känslofulla och det ironiska firar nya triumfer i den roman han ger ut i dag. Den heter Herakles och är helt enkelt en återdiktning av de tolv stordåd som Herakles (av romarna kallad Hercules) utförde enligt den grekiska sagan.

Annons
Annons
Annons