Annons

Största motsättningen väst–öst sedan kalla kriget

Sedan sin återkomst på presidentposten har Vladimir Putin profilerat sig som idépolitiker. Men i EU har man hittills haft en ovilja att ge sig i kast med de tankestrukturer som förekommer i rysk politik, skriver Fabian Linde, forskare vid Uppsala Centrum för Rysslandsstudier.

Publicerad

Något av det mest oroväckande i samband med Ukrainakrisen är hur bortkomna europeiska toppolitiker visat sig vara i förhållande till den ryska regimen. De verkar uppriktigt bekymrade över dess mentala hälsa. Nyligen anmärkte till exempel Angela Merkel, efter ett av allt att döma fruktlöst telefonsamtal med Vladimir Putin, att han hade förlorat kontakten med verkligheten och befann sig i en annan värld. I en färsk intervju med den tyska tidskriften Focus Magazin uttryckte Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen också sin oro. ”Jag är rädd”, sade han, ”att vi har att göra med känslor snarare än med ett rationellt tänkande, en önskan att återuppbygga Rysslands gamla inflytelsesfär i närområdet”.

På ett plan har förstås båda rätt. Angela Merkels ord uttalades vid en tid då Ryssland hade valt en isolationistisk strategi gentemot väst och alla diplomatiska kontakter helt hade upphört att vara meningsfulla. Även Anders Fogh Rasmussen har en poäng i att det finns känslor med i spelet. Väldigt starka sådana, bör det tilläggas.

Annons
Annons
Annons
Annons