Recension

I väntan på GodotStorslaget med små medel

Mikael Persbrandt och Johan Rabaeus
Mikael Persbrandt och Johan Rabaeus Foto: PETRA HELLBERG/STOCKHOLMS STADSTEATER
Under strecket
Publicerad
Annons

Luffarna Vladimir och Estragon väntar på Godot. Dag efter dag. Då och då passerar Pozzo och Lucky, herreman och slav, som en hälsning från historien men också från en värld bortom kullen på scenen som fungerar som vänthållplats och överskuggas av monumentala oväder.

Samuel Beckett skrev I väntan på Godot just efter att andra världskriget nått sitt slut. Alla dessa miljoner döda, känslan av meningslöshet och ifrågasättandet av en Gud som tillåtit allt detta ligger som absolut grund för hela pjäsen och den centrala repliken: kvinnor föder över en grav, en kort sekund av ljus, så är det natt igen.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons