X
Annons
X
Recension

Pappan Storartad Peter Andersson ger alzheimer kropp

Premium

Florian Zellers pjäs "Pappan" är 90 minuters rapp underhållning som blandar svärta med välbehövlig humor. Peter Andersson i huvudrollen som demensdrabbad far skapar storartad teater, skriver Lars Ring.

Peter Andersson och Angelika Prick i ”Pappan”.
Peter Andersson och Angelika Prick i ”Pappan”. Foto: Petra Hellberg

Han är på väg att bli gammal. Känner sig som ett träd om hösten vilket tappar blad efter blad. Minnen bleknar ett efter ett och faller för evigt. Först förlägger han klockan, sedan sammanhang, glömmer ansikten och till sist sig själv.

Pjäsen "Pappan" av fransmannen Florian Zeller är skriven inifrån huvudet på en gammal man som drabbas av Alzheimers sjukdom. Rum förändras, okända människor påstår sig vara släktingar. Ibland kan han kristallklart redogöra för vad som hänt, ibland reduceras han till någon som låtsas, gissar och prövar sig fram. Alzheimersjuka kan, som många vet, vara expert på skådespeleri, på att improvisera närvaro och igenkänning.

Peter Andersson och Angelika Prick i ”Pappan”.

Foto: Petra Hellberg Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X