Annons
Recension

Parallella världarStora frågor ställs på sin spets

LIV OCH DÖD Eija-Liisa Ahtila tvingar oss att se det vi helst vill vända ryggen. Utställningen visar bara sju verk men de kräver både tid och eftertanke.

Uppdaterad
Publicerad

I sin videokonst vänder Eija-Liisa Ahtila ut och in på berättelser där inne och ute, det normala och psykotiska, nutid och dåtid saknar tydliga gränser. I hennes verk kolliderar det surrealistiska med det vardagliga, och ibland är det svårt att tro sina ögon. Kanske går det ändå att lita på Ahtilas märkliga, upplösta berättelser på grund av den saklighet med vilken hon tacklar den nordiska melankolin.

Det finns många lager med berättande i Ahtilas verk allt från klippningen av materialet och de många videoskärmarna till komplexa teman. Inget är lämnat åt slumpen. Ta den blå färgen till exempel som löper igenom hela utställningen på golv, väggar, katalog eller i Mariagestaltens kostym i videon Marie bebådelse.

Annons
Annons
Annons