Stor litteratur ryckt ur sitt sammanhang

Under strecket
Publicerad
Annons

Boklådan | Allting som är trevligt är bra för magen
Tove Janssons böcker om de säregna invånarna i Mumindalen tillhör den stora litteraturen. Trollen hade en egenartad förmåga att så gott som omedelbart bli mytiska; de tog inte plats i våra hjärtan bara därför att de var suveränt tecknade i ord och bild, utan de antog dimensioner som gjorde dem användbara och tillämpbara i mänsklig samvaro ovanför, eller under, alla som helst gränser. De liksom upphävde olikheter genom att ständigt syssla med det arketypiskt gemensamma och djupast eviga.
Nalle Puh har fungerat - och kanske gör det än - på ett likartat sätt, men i jämförelse är det ett betydligt skarpare läge i Mumindalen. Det är, trots allt, på allvar där, rätt så mörkt och farligt. Som när homsan i ”Det osynliga barnet” varnar lillebror för att han, ”om du fortsätter sådär”, snart blir fullvuxen ”Du blir som pappa och mamma och det är rätt åt dig. Sen ser och hör du på det vanliga sättet, jag menar du varken ser eller hör och sen är det slut med
dig.”

Annons

Med tiden kom det att uppstå en industri runt Tove Jansson; mumintrollen blev leksaker och kaffemuggar och japanska animerade filmer och allt möjligt annat som tappade dem på själ. Jansson föreföll vemodigt uppgiven inför en utveckling hon själv inte hade grepp om och tycktes befatta sig så lite som möjligt med det som hände i det kommersiella cirkustältet.
Jag är inte alldeles övertygad om att hon i hjärtat hade gillat den lilla citatsamling som utkom i Finland 2002, året efter hennes död, och som nu kommer på svenska Alfabeta, Allting som är trevligt är bra för magen. Citaten är hämtade från de åtta muminböcker som utgavs mellan 1946 och 1970. Det man får här är förstås de obetalbara repliker som från tid till annan kunnat utgöra ett slags kodspråk mellan vana läsare av Muminböckerna - men sammanhangen, situationerna, de drastiska omständigheter som ger böckerna nerv och trollen deras intrikat intelligenta roller, allt detta går förlorat. Den hågade skall förstås inte förnekas möjligheten att
gå en genväg till Mumindalen men det är det successiva införlivandet som gör hela saken. Ett citat som detta, ur Kometen kommer, blir i lösryckt skick tämligen tamt: ”Hemulen blev röd i ansiktet. Man skämtar inte med vetenskapen, sa han. Adjö. Jag ber att få rekommendera mig.”
Och den insikt som mynnar ut i följande kan ju bara anas, inte kännas ”Så gjorde de upp en eld och stekte plättar som de åt upp efterhand som de blev färdiga, det enda riktiga sättet att äta plättar.”
Samtliga muminböcker kom i nytryck hos bokförlaget Alfabeta i höstas.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons