Annons
Recension

ÅterkomstenStor konst i ödesstyrt möte

Under strecket
Publicerad

Plötsligt blir man påmind om att det faktiskt finns något som heter filmkonst, inte bara specialeffekter, inte bara underhållning, inte bara adaptioner av böcker, utan filmer i sin egen konstnärliga rätt. En sådan är ryska Återkomsten som vann Guldlejonet i Venedig i september. Dessutom är regissören debutant, vilket är svårt att tro. Så väl genomförd är Återkomsten i sitt berättande, i foto, sina färger och subtila musik och sitt lysande, sargade skådespeleri.
Åskådaren förs in i filmen utan några inledande förklaringar eller tillbakablickar. Man får fylla hålen i berättelsen med sin egen fantasi.

Några pojkar tävlar om att hoppa från en hög ställning ned i kallt gråblått vatten. En pojke får höjdskräck och lämnas kvar gråtande av sin äldre bror. När de fortsätter leken med att spela fotboll får lillebror inte vara med eftersom han är en fegis.
Var eller i
vilken tid detta utspelar sig sägs inte, men vi förstår att det är nu. Allt är slitet och övergivet såväl landskap som byggnader som människor och grått, betonggrått, asfaltgrått, stålgrått, regngrått. Allt och alla tycks vara utkastade i intet under en låg himmel.

Annons
Annons
Annons