Annons

Dick Harrison:Stopp för hembränt – då kontrade bönder med kaffeförbud

”Sultaninna intar kaffe”. Målning av Jean-Baptiste Vanmour (1671–1737).
”Sultaninna intar kaffe”. Målning av Jean-Baptiste Vanmour (1671–1737). Foto: Album/TT

Brist på toapapper lär knappast uppstå i Sverige – men tänk om tillförseln av kaffet sinar? Lyckligtvis kan vi få råd av våra förfäder som lärde sig leva utan den mörka drycken. Vad sägs om ”kaffe” bryggt på maskros, kikärter eller ekollon?

Under strecket
Publicerad

Kafé i Kairo, 1920-tal.

Foto: The Print Collector/TT

Sundbergs konditori vid Järntorget i Gamla stan grundades 1785.

Foto: Mujo Korach/TT

Kaffesurrogat från 1940-talet. Rich’s kaffesurrogat bestod av en blandning av rostad råg och örten cikoria, även kallad vägvårda, som var ett vanligt inslag i många surrogat.

Foto: Stockholms stadsmuseum

Samtidigt som oljepriset rasar nedåt rusar kaffepriset i höjden. Hur kom det sig att en så exotisk gröda som kaffe slog igenom och blev en så folklig dryck i Sverige? När skedde det? Och om det, mot all förmodan, skulle bli ont om kaffe i Sverige kanske vi kan lära oss något om surrogaten som infördes under andra världskriget? Vad använde man som ersättning?

Kaffe är mycket riktigt en synnerligen exotisk företeelse, sett ur svenskt historiskt perspektiv. Dryckens ursprung är omsvärmat av myter som vi bör ta med stora nypor salt, men det är ett odiskutabelt faktum att de araber som spred skrönorna vanligtvis förlade handlingen till Etiopien. Det berättas att en jemenitisk sufier färdades i landet och noterade att livfulla fåglar åt av speciella bär. När han själv smakade dessa fylldes också han av energi. Andra legender länkar kaffet till den jemenitiska staden Mocka, där folk tidigt skall ha tagit drycken till sig.

Annons
Annons
Annons