Annons
X
Annons
X

”Stöd till samfund står i strid med religionsfrihet”

Det svenska systemet för stöd till tros­samfund strider mot principerna om religions­frihet och likabehandling. Det utesluter till exempel Förbundet Humanisterna, skriver Bengt Westerberg.

Bengt Westerberg
Bengt Westerberg Foto: Malin Hoelstad

DEBATT | LIVSÅSKÅDNINGSSAMFUND

I FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter, och i flera konventioner som utgår från den, tillmäts tanke-, samvets- och religionsfriheten stor betydelse. Ett exempel är Europakonventionen, som numera är svensk lag. I flera konventioner framhålls också principen om icke-diskriminering, eller likabehandling. 

I en dom från 1993 framhöll Europadomstolen att religionsfriheten är av av­görande betydelse för att skydda personer med religiös tro, men också ateister, agnostiker, skeptiker och likgiltiga. Den mångfald som kännetecknar demokratiska samhällen är beroende av den friheten. 

I en norsk offentlig utredning, ”Det livssyns­åpne samfunn” (NOU 2013:1), menar man att det mot denna bakgrund finns ett antal principiella frågor att fundera på och ta ställning till:

Annons
X

• Bör staten styra/kontrollera livsåskådningssamfund och invånarnas livsåskådning?

• Bör staten behandla alla livsåskådningssamfund lika?

• Bör staten understödja olika religioner och andra livsåskådningar?

I en stat som stödjer religionsfrihet borde det självklara svaret på den första frågan vara nej, men man har i flera länder, som i Sverige fram till sekelskiftet, en lång tradition av statskyrkor som i hög grad styrs av staten. 

För stater som följer likabehandlingsprincipen borde svaret på den andra frågan vara ett lika självklart ja. I några stater har emellertid den dominerande kyrkan en särställning och får ibland också ett särskilt statligt stöd, men det blir allt vanligare att staterna intar en neutral hållning till olika livsåskådningssamfund. 

Den tredje frågan kan besvaras olika, även av stater med en neutral hållning. I vissa stater har man helt avstått från riktat statligt stöd till livsåskådningssamfund, i andra ger man ett i princip lika stort stöd per medlem till alla. 

I stater där man inte ger något riktat stöd till livsåskådningssamfund kan dessa ändå få stöd på samma villkor som andra organisationer. Det gäller till exempel i England och Holland.  

Norge är ett exempel på en stat som ger ett riktat stöd till livsåskådningssamfund. I den norska utredningen redovisas skälen. Livs­åskådningsgemenskaper anses ge många människor en identitet och tillhörighet. De bedöms vara viktiga arenor för diskussion om tro, tvivel och etik. Genom att lyfta fram sådana frågor bedöms de kunna bidra till att utveckla värden, som är av betydelse för hela samhället. Det anses vara av betydelse för hela samhället och en del av dess värde­mässiga infrastruktur. Livsåskådnings­samfunden tar dessutom ansvar för ceremonier i viktiga skeen­den av livet, vilka efterfrågas av många människor.

I Norge utgår mot den bakgrunden ett lika stort stöd per medlem till alla andra tros- och livsåskådningssamfund som till den Norska kyrkan. Den Norska kyrkan hade 2012 drygt 3,8 miljoner medlemmar och övriga livs­åskådningssamfund tillsammans drygt en halv miljon. Störst av de andra samfunden var Oslos katolska biskopsdöme och det ­Human-Etiska Förbundet med över 80 000 medlemmar vardera. 

Det svenska systemet för stöd till tros­samfund strider mot principerna om religions­frihet och likabehandling (icke-diskriminering). Det utesluter till exempel Förbundet Humanisterna (se Posti med flera, SvD Debatt 30/6 2016). Det är ett antal av lagens kriterier som i dag tolkas så att Humanisterna utesluts: att mottagarna ska vara trossamfund och att de ska bedriva religiös verksamhet med bland annat gudstjänster.

Det kan noteras att Sveriges Buddhistiska Samarbetsråd får stöd. Det kan ifrågasättas om buddhismen motsvarar de krav som ställs i lagen, men Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) har försvarat sitt ställningstagande bland annat med att det i ett buddhistiskt samfund ingår olika ceremonier med attribut som tempelklockor, rökelse och åkallan av ett slags helgongestalter. Dessa cere­monier bedöms vara gudstjänster i lagens mening. SST anför vidare att även om Buddha inte räknas som gud så tror buddhismen på en gudomlig och transcendent verklighet. Buddha sägs vara anhängare av bland annat kosmologi, läran om andra världar med övernaturliga väsen av olika slag, och demono­logi, läran om demoner och deras väsen och verkningar.

Den fråga som måste ställas är om det är rimligt att staten har ett stödsystem där ­denna typ av trosuppfattningar är ett villkor för att få del av stödet.

Regeringen tillsatte förra sommaren en utredning för att se över stödet till trossamfund. Det sägs i direktiven att stödet ska utformas ”konfessionsneutralt”, men samtidigt håller regeringen fast vid problematiska formuleringar som är diskriminerande mot sekulära livsåskådningar. Det talas till exempel fort­farande om att stödet ska avse trossamfund snarare än livsåskådningssamfund. 

Jag vill tro att det är regeringens intention att det svenska systemet verkligen ska utformas på ett konfessionsneutralt, eller livs­åskådningsneutralt, sätt, i enlighet med gällande internationell rätt. Det kan innebära att stödet helt dras in, eller att det, som i Norge och också till exempel Island och Belgien, utgår neutralt till olika livsåskådningssamfund. Om detta är regeringens intention är det ­angeläget att det snarast tydliggörs genom tilläggsdirektiv till den statliga utredningen.

Bengt Westerberg

partiledare för Folkpartiet 1983–1995

Annons
Annons
X

Bengt Westerberg

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 2

Ett antal av lagens kriterier tolkas i dag så att Humanisterna utesluts från stöd, skriver Bengt Westerberg. På bilden talar Humanisternas ordförande Christer Sturmark på den sekulära ceremonin inför riks­mötets öppnande i höstas.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X