Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Krönika

Andreas Cervenka: Stockholm visar att lyxprepparna har fel

Klimatkatastrof, kärnvapenkrig, cyberattacker, finanskollaps och terrordåd. Apokalypsen hänger som en skugga över samtiden. Samhällets elit har redan börjat förbereda sig. Tänker de rätt?

Blommor och hälsningar dagen efter dådet på Drottninggatan i Stockholm.
Blommor och hälsningar dagen efter dådet på Drottninggatan i Stockholm. Foto: Adam Wrafter

Förlåt en närgången fråga så här en lördag men hur mycket vakkaroner har du hemma? Du vet inte ens vad det är? Gomorron och välkommen till 2017. Vakkaroner är en omskrivning för vakuumförpackade makaroner, enligt somliga en självklarhet i varje välutrustat hem bredvid preppotatisen (konserverade knölar), vattenrenare, hammare (utmärkt närstridsvapen), pannlampa och andra nödvändigheter som kan tryckas ned i en färdigpackad ”bug-out-bag” (om termen inte är bekant, googla).

Detta och mycket annan information (som att Biltemas 10-liters vattendunkar är bättre än 25-liters, de blir för tunga) går att få sig till livs på några av de många sajter som handlar om så kallad prepping.

Preppare är enligt Språkrådet ”en person som förbereder sig för att kunna överleva en samhällskatastrof” och utsågs i fjol till ett av svenskans så kallade nyord. Prepping är ett ämne som brukar få människor att antingen nicka instämmande eller, kanske vanligare, att fnissa lite lagom medlidande. Konservburkskonnässörer har trots allt länge betraktats som, ska vi säga, ”lite eljest”. Men något har hänt.

Annons
X

Att som miljardär skryta om sin senaste lyxjakt eller tremiljonersklocka betraktats i dag som sååå trött. Betydligt intressantare kallpratsämne: vad har du för bunker? Bland de trendsättande mogulerna i Silicon Valley och på Wall Street är en överlevnadsbostad den hetaste ägodelen.

Ett uppmärksammat exempel är The Survival Condo Project, femton våningar lyxlägenheter under jord i delstaten Kansas, med gemensam pool och bio. Bunkern är byggd för att klara upp till fem år utan kontakt med omvärlden. Prislappen på över 3 miljoner dollar har inte avskräckt, allt är slutsålt och nu byggs en andra silo. Texas-företaget Rising S Company som bygger lyxutrustade skyddsrum rapporterar att försäljningen ökat med 600 procent. Trenden finns också i Europa.

Reid Hoffmann, grundare av Linkedin, säger till tidningen New Yorker att uppskattningsvis mer än hälften av alla it-miljardärer (män, det verkar alltid vara män) i Silicon Valley skaffat någon slags ”apokalypsförsäkring” i form av ett gömställe i USA eller utomlands. Avlägsna New Zealand har blivit särskilt populärt.

Stäng

SvD NÄRINGSLIVS NYHETSBREV – dagens viktigaste ekonominyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    En kapitalförvaltare berättar för tidningen att han alltid håller sin helikopter fulltankad och har tillgång till en bunker med luftrenare. Flera av hans vänner förbereder sig med vapen, motorcyklar och guldmynt.

    Några av de människor som blivit ofattbart rika genom att spå framtiden tycks nu alltså kalkylera med en mörk morgondag.

    Det som verkar oroa miljardärerna mest är inte naturkatastrofer eller krig utan en politisk och social kollaps: att människor i de skenande inkomstklyftornas tid vänder sig mot de rika i något som kan liknas vid ryska revolutionen. Silicon Valley, vars koncentration av makt och förmögenheter växer för varje dag, framstår plötsligt som en inte osannolik måltavla.

    Men prepper-mentaliteten har inte bara fått fäste bland de allra rikaste.

    Även några av världens mest respekterade institutioner har börjat agera på ett sätt som för inte länge sedan hade betraktas som nästan sjukligt nojigt. I dagens monetära system har guld ingen officiell roll, ändå har många centralbanker varit stora köpare av ädelmetallen sedan finanskrisen. Tyska Bundesbank slutförde nyligen flytten av delar av sin guldreserv från New York och Paris till Frankfurt, och det flera år före tidtabell. Åtgärden är ett svar på en folklig oro, med tillhörande konspirationsteorier, som blossade upp under eurokrisen om att landet inte hade full kontroll på sitt guld. Enligt Bundesbank behövs tackorna på hemmaplan för att ”bygga tillit och förtroende inom landet”. Den som gömmer några silverdollar i strumplådan behöver alltså inte skämmas.

    Armageddon-tänket frodas även i en del oväntade kretsar. På ett seminarium om den svenska regeringens planer på höjda avgifter till den så kallade resolutionsreserven framfördes från bankhåll synpunkten att pengarna måste ligga inlåsta i en fond, eftersom svenska staten kan få svårt att låna vid en kris. Att The Kingdom of Sweden skulle bli utestängt från världens kapitalmarknader, något som inte ens var nära 2008, är ett scenario som faktiskt andas så mycket brandrök och kravallstaket att man nästan börjar undrar om bankerna vet något som vi andra inte vet.

    Att vara väl förberedd för olika kriser är förstås inget att ironisera över.

    Myndigheten för samhällsskydd och beredskap rekommenderar numera medborgarna att hamstra mat och vatten för minst 72 timmar.

    Men bunkermiljardärernas resonemang har minst tre svagheter. För det första framstår det som smartare att försöka lösa samhällsproblem snarare än att vänta på att de ska leda till katastrof.

    ”Tjugofem hedgefondsförvaltare tjänar mer pengar än alla förskolelärare i Amerika tillsammans. Att vara en av de tjugofem känns inte bra”, säger en finansprofil till New Yorker.

    Nej, precis. Vad gör ni åt saken?

    För det andra underskattar it-baronerna sina medmänniskor. De tycks förutsätta att dramatiska händelser lockar fram mänsklighetens sämsta sidor, ett allas krig mot alla där det gäller att skydda sina förråd. I verkligheten är det ofta precis tvärtom. Stockholm efter terrordådet är ett lysande exempel. Stadens invånare tog hand om varandra, öppnade sina hem, glömde sig själva till förmån för andra. Guld må vara hårdvaluta i kristider men står sig ändå ganska slätt mot vanlig hederlig kärlek. Frågan som alltför få miljardärer verkar ställa sig är: hur kommer det kännas att sitta tryggt förskansad i ett vakkaronernas Fort Knox och se på tv-bilder av kaotiska städer där vanliga människor delar med sig av det lilla de har till andra?

    Sist men inte minst finns en osynlig men inte försumbar kostnad förknippad med att fokusera alltför mycket på tillvarons alla faror. Det finns nämligen en risk att gå miste om en grej som pågår här och nu. Eller för att parafrasera John Lennon: ”Livet är vad som händer dig medan du är upptagen med att planera för undergången.”

    Annons
    Annons
    X

    Blommor och hälsningar dagen efter dådet på Drottninggatan i Stockholm.

    Foto: Adam Wrafter Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X