X
Annons
X
Laila och Marianne ute på söndagspromenad med pappan Marcus på 1930-talet. ”Det var alltid speciellt eftersom vi klädde upp oss”, säger Marianne Marcusdotter.
Laila och Marianne ute på söndagspromenad med pappan Marcus på 1930-talet. ”Det var alltid speciellt eftersom vi klädde upp oss”, säger Marianne Marcusdotter. Foto: Privat

"Som barn var man alltid utsatt i Stockholm"

Att säga att otryggheten i Stockholm är ny är att romantisera äldre tider, menar Marianne Marcusdotter som minns flickors utsatthet i huvudstaden på 1930-talet – och mörka innergårdar: ”Mamma drabbades av engelska sjukan eftersom hon fick så lite solljus”. Men uppväxten på Tunnelgatan 3 hade även ljusa stunder.

Det är ett elegant par som 1933 slinker in på innergården på Tunnelgatan 3 efter söndagspromenaden. Marcus Johansson, som brutit upp från uppväxtorten Trosa och startat ett skomakeri i huvudstaden, rör sig spänstigt och rättar till sin Borsalinohatt. Han snurrar samtidigt lite på käppen som har en elegant silverkrycka. Vid sin sida har han hustrun Aina, en kvinna med stora blå ögon iklädd svart kappa med pälskrage.

Innanför dörren möts de av glada rop från två små flickor. Det är fyraåriga Laila, Ainas dotter från ett tidigare förhållande, och deras gemensamma barn, tvååriga Marianne.

Tunnelgatan nu: Marianne Marcusdotter hittar till sin glädje platsen där innergården en gång låg inne på Arbetsförmedlingen. Bilden nedan, med syster Laila, är tagen på samma plats på 1930-talet.

Foto: Johan Lindberg Bild 1 av 7
Bild 2 av 7
Foto: Björn Larsson Ask Bild 3 av 7

Då: Tunnelgatan 3 på 1920-talet med Brunkebergstunneln längst bort. Nu: Arbetsförmedlingen på gatan in mot de trappor där Olof Palmes mördare flydde efter mordet 1986.

Foto: Stadsmuseet och Johan Lindberg Bild 4 av 7

Karta: Thomas Molén

Bild 5 av 7
Bild 6 av 7
Bild 7 av 7