X
Annons
X
Reportage

"Stockholm är vidrigt och fantastiskt"

Tidigare har han använt formen och språket som ett skydd. Förlusten av en nära vän fick Jonas Hassen Khemiri att lägga undan sina gamla verktyg och skriva en naken roman, en samtida Stockholmsskildring om hur vi minns.

”När jag var yngre trodde jag att jag skulle bli sju procent smartare efter varje projekt. Då skulle jag vara jättesmart när jag blev gammal. Men jag upplever det inte som att projekten gör mig varken säkrare, smartare eller tryggare. Efter ’Allt jag inte minns’ känner jag mer bara en väldig lust att skriva.” Foto: Staffan Löwstedt

Han har alltid upplevt sina minnen som instabila. Men en sak minns Jonas Hassen Khemiri tydligt: När de vuxna i hans familj talade sitt modersmål tittade han upp på dem och såg hur de växte.

– Jag förstod att orden kunde förstora och förminska vuxnas kroppar. Det var ju inte så att jag fattade när jag var åtta år att språk har en formativ förmåga, men jag spårar min fascination för orden tillbaka till det, förklarar han.

”När jag var yngre trodde jag att jag skulle bli sju procent smartare efter varje projekt. Då skulle jag vara jättesmart när jag blev gammal. Men jag upplever det inte som att projekten gör mig varken säkrare, smartare eller tryggare. Efter ’Allt jag inte minns’ känner jag mer bara en väldig lust att skriva.”

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X