X
Annons
X

Stjärnorna lyser men bara i Sverige

Utan att chikanera en hel sport torde det vara ostridigt att en bandylirare som Magnus Muhrén är en betydligt mer trimmad idrottsman än curlingens skipper Peja Lindholm. just nu | BandyfinalenVad vet utlandet om svenska idrottsmän? Mycket mindre än vi själva vill tro förmodligen, utöver Björn Borg och Ingemar Stenmark nämns kanske Gunder Hägg, Ingemar Johansson, Pernilla Wiberg, Gunnar Nordahl, Stefan Edberg, Jesper Parnevik för att ta några exempel. Inför namn som Ola Johansson, Bengt Ramström, Berndt Eriksson, Pelle Togner, Pelle Fosshaug, Olle Sääw och Jonas Claesson skulle sannolikt även en Sverigesinnad internationell expertis tveka: Det är inte via bandy som svensk idrott gjort sig känd i världen.
Ändå tillhör ju de nämnda klubbvirtuoserna otvivelaktigt den svenska idrottsadeln i jämnbredd med stora lagspelare som Sven Tumba, Gunnar Gren och Magnus Wislander.

Detta är bandyns elände och välsignelse. Den har ingen större framtid på världsmarknaden, trots att det gamla Västeråsföretaget Asea blivit storinternationellt. Alldeles utan fördelar har inte detta varit: Bandyn har, under starkt sovjetryskt inflytande, behållit och utvecklat sin särart.
De som spelar bandy på elitnivå försvarar idrottens ursprungliga värden på ett helt annat sätt än kollegerna i fotboll, ishockey och handboll. Bandyn kräver lika mycket i form av personliga insatser, men där finns inte samma ekonomiska drivkrafter. De ryska importerna lever visserligen på sin idrott, men några svenska proffs finns inte. Så rika klubbar existerar inte.
Bandyn är begränsad. Spelarna kan inte bli mångmiljonärer som de som satsar på de penningstinna idrotter. Drömresor är det knappast fråga om - hur många suktar efter 50 minusgrader i Archangelsk? VM är i sig problematiskt, det gäller att slå ett lag, Ryssland, och se upp mot ett annat, Finland. Detta gör givetvis också landslagsprogrammet enahanda, spel mot Ungern piggar bara upp kulramstillverkarna.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X