Annons
X
Annons
X

Stjärnläckan får konkurrens

Rena läckfetischismen har brutit ut på nätet. I Wikileaks kölvatten kommer nu Openleaks, Brusselsleaks, Balkanleaks, Tradeleaks och Greenleaks. De nya sajterna tar över när Wikileaks sviker sina egna ideal.

(uppdaterad)
Wikileaks och Julian Assange får konkurrens av uppstickare.
Wikileaks och Julian Assange får konkurrens av uppstickare. Foto: JULIA ROSÉN, SALVATORE DI NOLFI/AP RICHARD DREW/AP

I SPÅREN AV WIKILEAKS LÄCKER DET SOM ETT SÅLL PÅ NÄTET

Wikileaks gloria hamnar alltmer på sniskan. Våldtäktsmålet mot förgrundsgestalten Julian Assange har följts av anklagelser om antisemitism mot organisationens svenska kontaktperson Johannes Wahlström.

Assanges senaste paranoida uttalanden om att Sverige är ”feminismens Saudiarabien” och att han riskerar att hamna på Guantánamobasen och avrättas om han utlämnas till Sverige, gör att även de mer entusiastiska supportrarna börjar skruva generat på sig.

Många i de egna leden har också tröttnat på Assanges toppstyrning och framhävande av sin egen person. Likaså figurerar uppgifter om att sajten tar betalt för sina avslöjanden. Och så den största synden av alla för en organisation som kräver att världen ska vara öppen – den är det inte själv.

Annons
X

– Problemet med Wikileaks är att de inte är transparenta. Det är klart att de i varierande utsträckning tagit betalt för sina läckor. Syftet är inte att tjäna pengar, men det finns en risk att det blir ett styckpris på läckor när Wikileaks lokala kontaktpersoner säljer dem bit för bit, säger Christopher Kullenberg, författare till den politisk-filosofiska boken Det nätpolitiska manifestet och doktorand i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet.

Wikileaks har blivit en flaskhals för känslig information. Ingen utomstående vet vad som ligger och skräpar i deras arkiv. Utrymme finns för utmanare i läckbranschen, med andra ord.

– Att koncentrera allt till en aktör är väldigt dåligt. När det bara finns en läcksajt får den onödigt mycket makt och blir en grindvakt. Wikileaks gör ett urval, det är mycket om USA nu på bekostnad av annat som kanske behöver läcka ut. Låt säga läckor om korruptionen i Göteborg, det är inte prioriterat för Wikileaks, det bästa där hade varit en lokal läcksajt i Göteborg, säger Christopher Kullenberg.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Och en sådan decentralisering av fenomenet är just vad som sker nu. I det forna Jugoslavien har det startats ett Balkanleaks och nyligen lanserades Brusselsleaks för EU-relaterade läckor. En annan uppstickare, Tradeleaks, säger sig fokusera på näringslivsläckor medan ett Greenleaks för miljöfrågor lär vara på gång. Och avhoppare från Wikileaks har startat Openleaks. Det finns till och med ett Darwinleaks som ”läcker” vetenskapsmannens outgivna dokument på nätet.

    Men varför behövs egentligen alla dessa läcksajter? Så länge hemligheter och tryckpressar funnits har folk läckt information till tidningar. Deep Throat gick direkt till Washington Posts reportrar för att avslöja president Nixons inblandning i inbrottet i kontorskomplexet Watergate.

    Blotta mängden läckta dokument som den nya teknologin möjliggör är en skillnad. Snabbheten en annan. Men kanske viktigast är säkerhetsaspekten för de ”whistleblowers” som riskerar sina karriärer och ibland sina liv genom att avslöja missförhållanden.

    De datahackers som står bakom läcksajterna har betydligt bättre kunskaper i kryptering och anonymisering än journalister har. Christopher Kullenberg pratar om yttrandefrihetens kris – källorna litar helt enkelt inte längre på att journalisterna kan garantera deras anonymitet.

    – Internet och telefoner är så hårt övervakade. Källskyddet har underminerats av en massa övervakningslagar, som FRA och datalagringsdirektivet i Sverige, säger han.

    SvD har numera liksom flera andra tidningar inget eget e-postsystem utan köper in tjänsten från en extern leverantör. Schibsted Sveriges IT-chef Oscar Edholm hävdar att e-post aldrig är en säker kommunikationsform oavsett leverantör.

    – Jag likställer det med att skicka vykort med vanlig post. Vår policy är att inte skicka källskyddat material via e-post, säger han.

    Vill man ge en reporter hemlig information i digitalt format ska man inte mejla det, med andra ord.

    Tanken med Wikileaks var från början att journalistkåren inte skulle behövas alls. Allt material skulle göras tillgängligt på webben, och medborgare världen över skulle gräva i det i en sorts gigantiskt medborgarjournalistisk insats. Crowdsourcing, för att använda ett modeord. Men av det idealet finns inte mycket kvar.

    I somras gav Wikileaks i stället militära dokument från kriget i Afghanistan exklusivt till New York Times, Guardian och Der Spiegel en månad innan de publicerade dem på sin egen sajt. I höstas pytsade de ut hemliga telegram från USA:s ambassader till utvalda tidningar portionsvis, för maximal uppmärksamhet under lång tid.

    Wikileaks har helt enkelt blivit en mäklare i läckor. Alexander Hotz, som undervisar i digitala medier på Columbia University i New York, kallar samarbetet med tidningarna för ett taktiskt äktenskap.

    – Wikileaks behöver pressen för att nå ut till allmänheten. Och pressen behöver Wikileaks för deras makalösa scoop. Nyheter, tro det eller ej, säljer fortfarande, säger han.

    För Wikileaks vore det värsta tänkbara resultatet av en läcka inte att bli åtalad, utan ignorerad, konstaterar Steve Myers, redaktionschef på journalistikinstitutet Poynter i Florida. Wikileaks behöver också de traditionella mediernas kunskaper.

    – Den genomsnittlige medborgaren kan inte avgöra om ett dokument är viktigare än ett annat. Journalistik handlar inte bara om att få tag på dokument, du måste få fram något vettigt av vad du har, stoppa in det i ett sammanhang och göra ytterligare faktainsamling, säger Steve Myres.

    Tidningar tar också ett helt annat publicistiskt ansvar för konsekvenserna av publiceringen, menar han.

    Så vad händer med Wikileaks i framtiden? Den lär knappast försvinna för att nya whistleblower-sajter tar över. Christopher Kullenberg vid Göteborgs universitet tror att Wikileaks kommer att finnas kvar som en symbol på samma sätt som The Pirate Bay blivit en symbol för fildelning, trots att den sajten inte längre spelar någon viktig roll för fildelningen i dag.

    Marcin de Kaminski, knuten till forskningsprojektet Cybernormer och doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet, ser samtidigt en fara i att det blir för många läckor.

    – Det är på gott och ont. Det kan bli inflation i läckor, det ser vi redan nu. Det är inte så intressant längre när det läcker grejor hela tiden trots att det är viktiga saker. Det blir en mättnad, säger han.

    En lösning skulle enligt honom kunna vara att allt inte behöver läckas offentligt, utan bara till dem som faktiskt behöver av informationen.

    – Jag anser att läcksajterna måste baseras på någon form av värdegrund för att kunna rättfärdiga sin verksamhet. Det är den idealismen som gått förlorad när Wikileaks blivit mer rockstjärnor eller kommersiella aktörer än öppenhetsverktyg.

    Annons
    Annons
    X

    Wikileaks och Julian Assange får konkurrens av uppstickare.

    Foto: JULIA ROSÉN, SALVATORE DI NOLFI/AP RICHARD DREW/AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X