Annons
Recension

StiffelioStiffelio skänker ljus

Publicerad

Tänk att en så okänd Verdiopera kan låta så välbekant. Stiffelio har, efter en strid med censuren, legat begravd i ett sekels arkivdamm fram till 1960-talet. När verket nu får svensk premiär på Operan känns ändå mycket igen. Det är som att man slängt Verdis samtida 1850-talsoperor i en mixer: några takter från Rigoletto, stämningar ur Maskeradbalen, bitar från La Traviata och en släng av Trubaduren. Det är samma högdramatiskt känslointensiva musik – men färgad i en egen ton av psykologiskt relationsdrama i strängt religiös miljö.

I otrohetssajternas tidevarv kan temat tyckas vara ett mossigt väsen för ingenting. Eller högaktuellt. Stiffelio handlar om äktenskapsbrott, svek och svårigheten att följa sina ideal när trolösheten drabbar en själv. Stiffelio är en protestantisk präst vars hustru Lina bedragit honom. Prästens plikt är att förlåta synderskan, men som make fylls han av hämndbegär. Hans svärfar Stankar dödar älskaren för att rädda hedern.

Annons
Annons
Annons