Mannen som lekte med eldenStieg Larsson var inte någon politisk tänkare av rang

Stieg Larsson i Hong Kong p å uppdrag för nyhetsbyr ån TT och resemagsinet Vagabond 1987. Stieg Larsson var researcher på TT samt en av grundarna till tidskriften Expo. Han skrev Millenniumtriologin som gavs ut efter hans död och som blev en enorm succé.
Stieg Larsson i Hong Kong p å uppdrag för nyhetsbyr ån TT och resemagsinet Vagabond 1987. Stieg Larsson var researcher på TT samt en av grundarna till tidskriften Expo. Han skrev Millenniumtriologin som gavs ut efter hans död och som blev en enorm succé. Foto: Per Jarl/SF Studios

”Mannen som lekte med elden” är en dokumentärfilm som brottas med två stora problem – avsaknaden av rörliga bilder på huvudpersonen Stieg Larsson samt dennes brister som politisk tänkare, skriver SvD:s Jan Söderqvist.

Under strecket
Publicerad
Annons

För världen – och för de allra flesta svenskar – är han känd som underhållningsförfattaren som efter sin död sålde många tiotals miljoner deckare, böcker som delvis skapade bilden av ett Sverige där fascistiska och kvinnofientliga konspirationer huserar bakom en förfallande folkhemsfasad. Men under sin levnad försörjde han sig som researcher och illustratör på TT och ägnade så gott som all övrig vakentid åt att kartlägga den svenska och europeiska extremhögern, något som kom till uttryck i såväl böcker och artiklar som redaktörskapet på tidskriften Expo, som de flesta svenskar avstår från att läsa i den mån de alls känner till den.

Huvudsyftet med Henrik Georgssons ambitiösa film om Larssons gärning är att korrigera denna vrångbild genom att dels framhäva det politiska engagemanget, dels i motsvarande mån förringa deckarförfattandet, som följaktligen avhandlas i förbigående på några få minuter mot slutet och närmast avfärdas som ett kuriöst infall hos en man som inte hade tid med någonting alls utöver det arbete som samtidigt var ett kall.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons