Song to songKvinnliga storstjärnor blir utbytbara stereotyper

Rooney Mara, Michael Fassbender och Ryan Gosling.
Rooney Mara, Michael Fassbender och Ryan Gosling. Foto: Van Redin/SF Studios

Terrence Malick fladdrar mellan sina stereotypa kvinnliga rollfigurer i nya ”Song to song”. Filmen, som nästan helt saknar berättelse, både imponerar och irriterar SvD:s recensent Jan Söderqvist.

Under strecket
Publicerad
Annons

Hon (Rooney Mara) vill leva från den ena rocklåten till den andra, säger hon i voiceover. Annars säger hon inte så mycket. Av kontexten kan vi sluta oss till att det på ett ungefär betyder att hon vill leva improvisatoriskt, provisoriskt, ombytligt, ständigt sökande och i rörelse, aldrig tyngd av vardagliga trivialiteter. Hon heter någonting, men jag uppfattar aldrig riktigt vad, och det spelar heller ingen roll. Hon är utbytbar, både i princip och i praktiken, hon är en av många vackra, finlemmade kvinnoblommor som Terrence Malicks kamera (hanterad av den virtuose Emmanuel Lubezki, som förutom flera andra Malick-filmer även har filmat ”Birdman”, bland annat) fladdrar mellan likt en fruktosberusad fjäril.

Och det är så Malick gör film numera: hela tiden på väg bort någon annanstans, aldrig i vila. Det är ett manér han driver så hårt och så konsekvent att man – jag – pendlar mellan att bli imponerad och att bli irriterad.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons