X
Annons
X
Recension

Hitchhiker Stenad Neil Young låter pigg och fokuserad

Premium

Den egensinnige Neil Young släpper med jämna mellanrum tidigare outgivet material. Nu är det dags för inspelningar från Malibu 1976. Den som vill ha sin Neil Young solo och med akustisk gitarr har något att se fram emot, skriver Dan Backman.

Neil Young 1976.
Neil Young 1976. Foto: REX/IBL

Neil Young har sedan 2009 varvat nyinspelade album med outgivet material och ambitiösa samlingsskivor från arkivet. Först kom mastodontboxen "Neil Young Archives Vol. 1", följd av enstaka utgåvor organiserade i olika serier: "Performance series", "Official Release Series", "Digital Masterpiece series" och "Special release series". 

Den egensinnige artisten, miljökämpen och ljudsnobben gillar sitt arkiv, det märker man, men sköter det på ett lite egendomligt sätt. Det album som nu släpps uppges utgöra den femte volymen i "special release series" men kollar man efter vilka som föregått skivan hittar man inget alls. Neil Young har utlovat andra album i serien, bland annat ett outgivet med Crazy Horse, men det har som så mycket annat visat sig vara ett tomt löfte. Antagligen kommer de så småningom, men när och i vilken form är omöjligt att säga. Men det spelar ingen roll, vi som älskar knasbollen Neil Young bryr oss inte. Vi har för länge sedan slutat tro på hans bulletiner.

Neil Young 1976.

Foto: REX/IBL Bild 1 av 2

Hitchhiker spelades in 1976, men släpps 2017.

Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X