Annons
X
Annons
X
Ledare
Gäst

Sten Tolgfors: Blir Vitryssland ett nytt Ukraina till hösten?

Är höstens ryska militärmanöver Zapad 2017 starten på en direkt kontroll av Vitryssland, undrar förre försvarsministern Sten Tolgfors.

Säkerhetsrådet
Diktatorn Lukasjenko - Kremls marionett i strategisk roll.
Diktatorn Lukasjenko - Kremls marionett i strategisk roll. Foto: Alexander Zemlianichenko / TT

Vitryssland (Belarus) är Europas glömda diktatur. Bara någon flygtimme bort lever människor i politiskt förtryck och lågt välstånd. Trots att landet saknar kust vid Östersjön måste det likväl ses som en del av Östersjöregionen och närområdet. Det som händer i Vitryssland har potential att påverka hela regionens utveckling.

Vitryssland är också mycket strategiskt beläget, gränsar till Ryssland och ligger som en kil intill EU och Nato.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Det är mindre än 15 mil från den vitryska gränsen till Kiev i Ukraina.

    Annons
    X

    – Det är bara enstaka mil från den vitryska gränsen till Vilnius i Litauen.

    – Det är drygt 20 mil till Kaliningrad oblast i Ryssland.

    – Det är knappt 25 mil till Warszawa i Polen.

    – Det är 56 mil från Hrodna i Vitryssland till Visby.

    I en SvD-artikel 2012 skrev jag: ”Det finns anledning att befara att Vitryssland kommer att vara en av de främsta källorna till osäkerhet i EU:s närområde. Ofriheten i Vitryssland är en källa till instabilitet i Europas hjärta. En kärnfråga är att Vitryssland i ryskt militärt tänkande ses som, och är, integrerat i Rysslands försvar. Detta gäller inte minst luftförsvaret.”

    Artikeln pekade också på att Ryssland knappast lär vilja se några större omvälvningar i landet, samt lyfte frågan om hur Ryssland skulle agera mot ett demokratiskt Vitryssland, som omorienterar sig i riktning mot de europeiska samarbetsorganisationerna. En strategi för hur EU skall förhålla sig under en vitrysk frigörelseperiod behövdes. Ett Vitryssland där ledningen hotas att vältas över ända av folkliga protester och västliga demokratisträvanden lär vara svårsmält för Ryssland, med tanke på den betydelse landet tillmäts, inte minst militärt.

    Kreml har förvisso inte varit nöjt med Vitrysslands självständiga agerande, under Alexander Lukasjenkos ledning. Gaspriser, oenighet om ryska flygbaser i landet, synen på Ukraina och gränskontroller hör till faktorer som ansträngt relationerna. Går man tillbaka i tiden agerade Lukasjenko, som suttit vid makten sedan 1994, med stort självförtroende mot ett då svagare Ryssland. Rysslands acceptans för detta torde idag vara låg, särskilt som man numera har både intresse och förmåga att stärka sitt grepp över grannar.

    Minsk har återkommande sett protester mot regimen och svarat med fängslande av oppositionella. För närvarande pågår demonstrationer mot regimens vilja att beskatta människor som inte arbetar heltid, ett slags straffskatt på icke-arbete. Alexander Lukasjenko sa nyligen om detta att: ”Det kommer inte att bli något Majdan i Vitryssland.”

    Men i det ryska narrativet dras paralleller till Ukraina och varnas för att nuvarande vitryska ledning riskerar att störtas av utlandsstödda krafter. Ett av Rysslands centrala mål är att hindra fler färgade revolutioner i närområdet, sådana anses stå i strid med landets intressen. Om Ryssland är berett att agera för att Lukasjenko ska bli kvar vid makten, eller tvärtom helst skulle se honom ersatt med en mer lätthanterad ledare är oklart, liksom om det finns en långsiktig agenda i Kreml gällande Vitrysslands framtida status.

    Protesterna i Vitryssland äger rum samtidigt som uppgifter kommer om planering för omfattande förflyttningar av militära förband till Vitryssland under året. Dessa förklaras av militärövningen Zapad 2017, som i höst kommer att genomföras ibland annat Vitryssland. Stämmer uppgifterna om transporternas omfattning kommer Zapad 2017 väsentligen att överstiga sina föregångare i storlek. Att siffror kring kommande järnvägstransporters omfattning kommer ut kan kanske också vara ett sätt att sätta press på den vitryska regimen att agera medgörligare.

    Från rysk sida hävdas att det som landet gör i form av övningar och militära förstärkningar i västlig riktning endast är ett svar på vad Ryssland beskriver som Natos upprustning i Baltikum. Men omvärlden betraktar Zapad 2017 med stort allvar, t ex Litauens president Dalia Grybauskaite som varnar för krig: "We see that risks are increasing, and we are worried about the upcoming Zapad 2017 exercise, which will deploy a very large and aggressive force (on our borders) that will very demonstrably be preparing for a war with the West." Citatet förtjänar att läsas mer än en gång.

    Frågan är om införseln av ryska förband till Vitryssland är temporär, eller om de avses att hållas kvar i Vitryssland efter Zapads genomförande. Blotta närvaron av denna substantiella militära förmåga skulle förhindra vitryska försök att fortsättningsvis agera självständigt. Om detta sedan skulle syfta till regimbevarande eller regimförändring må vara oklart, men en fråga om kontroll vore det alldeles oavsett.

    Närvaron av betydande och utökad rysk militär förmåga i Vitryssland skulle dessutom kunna förändra den militära balansen i regionen. Genom detta skulle sträckan som Ryssland och Nato i praktiken direkt gränsar till varandra utökas. Ryssland skulle därigenom flytta förmåga närmare EU:s och Natos gränser. Detta skulle inte bara ge Vitryssland rollen som en rysk buffertzon gentemot Nato, utan samtidigt öka rysk förmåga att agera mot länder i närområdet. Förvarningstider skulle minska, på grund av närheten till Ukraina, Polen och Litauen.

    Zapad bör, som Litauens president understryker, betraktas med stort allvar, både för risk för misstag eller icke avsedd upptrappning som kan finnas under själva övningen och för att den visar Kremls ambition att storskaligt öva i västlig riktning. Utöver detta kommer osäkerheten gällande Vitrysslands framtid.

    Att Lukasjenko offentligt haft anledning att uttala att den ryska militära närvaron inte är till för att ockupera Vitryssland och att styrkorna kommer att lämna landet efter att Zapad avslutats, minskar inte behovet att noga följa utvecklingen.

    STEN TOLGFORS var Sveriges handelsminister 2006-2007 och försvarsminister 2007-2012. Han utgav 2016 boken Sverige i Nato.

    Annons

    Diktatorn Lukasjenko - Kremls marionett i strategisk roll.

    Foto: Alexander Zemlianichenko / TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X