Annons
X
Annons
X

Stellan Skarsgård – en kulturman som får dra dit pepparn växer

Det var i Berlin Stellan Skarsgård fick sitt internationella genombrott. 35 år senare är han tillbaka – denna gång som kulturman, men också som Björn Borgs tränare Lennart Bergelin

Filmfestivalen i Berlin 2017
Stellan Skarsgård tycks inte ha tröttnat på Berlins filmfestival.
Stellan Skarsgård tycks inte ha tröttnat på Berlins filmfestival. Foto: Michael Sohn/TT

Fyra decennier och i sällskap med ständigt skiftande regissörer – Stellan Skarsgård har ofta fått packa sin koffert för Berlin. I år har han den manliga huvudrollen i Volker Schlöndorffs nya film och får både beröm och dra dit pepparn växer.

– Jag mötte just en journalist som sa ”Okej, dags för årets Stellan-intervju.” Hans röst lät lite trött…

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det är numera 35 år sedan Stellan Skarsgård först satte sin fot i Berlin, som låg i Västtyskland den gången.

    Annons
    X

    – Vi flög in med Pan Am via Tempelhof. Lite senare fick jag mitt internationella genombrott på biografen Zoo Palast.

    Filmen han var med i var ”Den enfaldige mördaren”, vars producent Waldemar Bergendahl ännu minns en snyftande kvinna i stolen framför. Det var Joan Fontaine, ordförande i juryn om belönade Skarsgård som bäste skådespelare 1982.

    Sedan dess har regissörerna skiftat från Kjell Grede till István Szabó till Hans Petter Moland till Lars von Trier till Kenneth Branagh med flera, med Stellan ständigt i stan. I år är det Volker Schlöndorff, ”ung” nya vågen-tysk bakom främst ”Blecktrumman”, som parar ihop Skarsgård med tyska Nina Hoss i engelskspråkiga ”Return to Montauk”. Filmen, som deltar i årets huvudtävlan, är tydligt inspirerad av Max Frischs nyckelroman ”Montauk” – om en framgångsrik europeisk författare som under en New York-bokturné söker upp en älskarinna från förr i hopp om nytändning. Romantisk nostalgi kan det kanske kallas eller, på samtidssvenskt debattspråk, en redig kulturmannahistoria.

    – Visst. Han är vit och äldre än hon, tillstår Skarsgård. Annars har jag svårt att relatera till begreppet. Det är sexistiskt, rasistiskt och idiotiskt enligt min mening. Helt säkert har han drag som är vanligare hos män, men i slutändan är det han som står där med byxorna nere. Medan ”hans” kvinnor är vinnarna som ser honom som han är. Han lyssnar inte, intresserar sig inte för deras liv och skapar drömmar och placerar sin gamla flamma mitt i alltihop. Självklart skickar hon honom dit pepparn växer.

    Kritiken har varit ojämn. ”En tvålopera” kallar Variety filmen, men en högklassig sådan, och berömmer Skarsgårds ”ledsne libertin”. Att filmen förtjänar publik vill man mena och till Sverige kommer den senare i år.

    Det gör också ”Borg”, filmen om Björn Borg och John McEnroe, där Stellan spelar den så viktiga ”skiftnyckeln” i tennismaskineriet Lennart Bergelin. Filmen blir hans första svenska sedan 2008 och ”Arn”.

    – Men det var en liten roll. Bergelin är större, av förklarliga skäl. Jag fick aldrig tillfälle att träffa honom, men Borg har jag sett i en och annan bar genom åren.

    ”Borg” har premiär i höst. Till Berlin 2018 kommer Stellan Skarsgård kanske i sällskap av Terry Gilliam, som vill ha med honom sin Don Quixote-film som nu äntligen ska bli av

    – Annars blir det väl ”Lost in La Mancha 2”, ler han och hoppas att Michael Palin fortfarande ska göra titelrollen.

    Annons

    Stellan Skarsgård tycks inte ha tröttnat på Berlins filmfestival.

    Foto: Michael Sohn/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X