Annons

”Stelbenta lärare större problem än betygssystemet”

Foto: Anders Wiklund/TT

Det kvittar vilka styr­dokument för betygen som sjösätts så länge vi har lärare som lik­ställer kunskapskrav med ­enstaka prov och sedan inte ger eleverna chans till snar förbättring, skriver förstelärare Jonas Nilsson.

Under strecket
Publicerad

Jonas Nilsson

Foto: Privat Bild 1 av 1

Många elever och deras föräldrar – ja även flera lärare – avskyr det ”nya” betygssystemet (2011) för grundskolan och gymnasieskolan. Det talas om att det är osmidigt och orättvist då en låg gradering inom ett ynka kunskapskrav kan dra ned terminsbetyget flera steg. Ja, det stämmer att man måste uppvisa minst en C-nivå inom samtliga kunskapskrav för att erhålla ­betyget C vid terminsslut. Fingret i luften och ”känslan” som exempel­vis mina egna lärare ­använde sig av i sin obestridliga autonomi duger inte längre, på gott och ont.

Betygssystemet missgynnar ­elever med en ojämn kunskapsprofil, men vad ligger egentligen till grund för en sådan? Ibland inhämtar lärare ett för snävt under­lag inför bedömningen. ­Enskilda kunskaper mäts bara vid ett tillfälle under terminen och det innebär i praktiken att ett svagt prov kan sänka termins­betyget flera steg. Detta tillvägagångssätt är befängt och bidrar givetvis till att hela systemet ifråga­sätts. En professionell ­lärare som upptäcker kunskapsluckor hos en elev låter denna träna extra just inom dessa ­områden; i synnerhet om det kan ge en hävstångseffekt på flera betygs­steg. Genom uppfinningsrikedom och engagemang skapas fler examinationstillfällen för eleven – gärna med alterna­tiva metoder – innan termins­betyget sätts.

Annons
Annons
Annons