Annons
X
Annons
X
Ledare
Op ed

Stefan Fölster: Departementens bolagshaveri

Ledare gästinlägg
Foto: Rikard Collsiöö / PRESSENS BILD

Åsa Romson och Mikael Damberg har nyligen skickat brev till de statliga bolagen med instruktioner att styra mer resurser till miljöåtgärder. Det kommer kort efter att finansdepartementet avslöjat att man vill dränera bolagen med en hastigt påkommen extrautdelning på 9 miljarder.

Denna politiska styrning av bolagen är dock inget rödgrönt påfund. Möjligen är det mindre känt att finansdepartementet aktivt hejade på Vattenfalls köp av Nuon år 2009, trots att finans-krisen hade brakat loss, och risken för fallande energipriser var överhängande. Redan 2012 stod det klart att enbart detta beslut skulle komma att vålla en förlust i 100-miljarderklassen.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Hybris tar sällan intryck av motgångar. Utan minsta gnutta självreflektion började finansdepartementet därefter hårt driva tanken att även AP-fonders investeringar i privata bolag borde styras av tjänstemännens affärsskicklighet. Man övertalade de fem partierna i Pensionsgruppen att styrningen av AP-fonderna via en ny myndighet borde hamna direkt under departementet.

    Annons
    X

    Ingen noterade uppenbarligen elefanten i rummet. Sedan 2009 har värdet av AP-fondernas investeringar mer än fördubblats, medan den statliga bolagsportföljen som departementen sköter inte presterat någon värdeökning alls. Om den statliga portföljen hade haft samma värdetillväxt som börsindex hade vi alla varit sisådär 500 miljarder kronor rikare.

    Departementsstyrning av affärer fungerar sällan bra. Det visar jag och Dag Detter i boken ”The Public Wealth of Nations” som både Financial Times och tidningen Economist nyss utnämnt till en av sina ”Best books of the year 2015”. Länder som departementsstyr sina bolag förlorar inte bara stora förmögenheter på detta.

    Även demokratin undergrävs. De statliga bolagen missbrukas för att driva politik utan att det blir transparent vad det kostar. Bolagens resurser används för att blidka väljargrupper, en sorts klientskapande.

    Värst är den korruptionsfrämjande effekten. Enligt OECD är chefer för statliga bolag den absolut vanligaste mottagaren av mutor. För varje muta som Telia eventuellt har betalat finns någon chef för ett statligt bolag eller en politiker som mottagare.

    Även den som har haft stor tilltro till statens förmåga att styra måste nu ta intryck av evidens. Departementen förvaltar statens förmögenheter i en märklig gråzon som pendlar mellan ointresse, detaljstyrning och tvivelaktiga motiv. Det stärker inte staten, utan försvagar den.

    Några få länder har lyckats mycket bättre genom att flytta förvaltningen av offentliga tillgångar längre bort från departementen. Bäst fungerar det i form av förvaltningsbolag på armslängds avstånd från regeringen. Paradoxalt nog var det också vad allianspartierna tidigare ville, men tvingades avstå när S sa nej. Hur samma partier samtidigt kunde gå med på att flytta våra pensionspengar inom räckhåll för dagspolitiken är nog stoff för framtida statsvetenskapliga avhandlingar.

    Under tiden finns bara en rimlig slutsats: Besinna er och dra fingrarna ur syltburken.

    STEFAN FÖLSTER är chef för Reforminstitutet och författare till ”The Public Wealth of Nations – how management of public assets can boost or bust economic growth” (Palgrave/Macmillan) tillsammans med Dag Detter. stefan.folster@reforminstitutet.se

    Annons
    Foto: Rikard Collsiöö / PRESSENS BILD Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X