Annons

Ola Stensson:Ståupparen som stod upp för satiren

Satirmakare väcker ofta ont blod, men är ökänt svåra att fälla i rätten; om satiren uppfattas som komisk brukar det innebära att den inte betraktas som ärekränkande. Och om de rättsliga attackerna är starka, som i fallet Lenny Bruce, uppfattas satiren ofta som desto mer lyckad.

Publicerad
Lenny Bruce (1925–1966).
Lenny Bruce (1925–1966). Foto: AP

En intressant egenskap hos brott som har att göra med obscenitet och ära är att gränserna för straffbarhet varierar beroende på sammanhang, tid och rum. Problematiken kompliceras om det dessutom handlar om så kallad satir. Detta juridiska problemfält avhandlas av Ricki Neuman i en liten skrift med namnet Finns det inga gränser? Om satir, massmedier och tryckfrihet (Sellin & Partner, 88 s). I boken diskuteras Rolf Börjlinds famösa skojartikel i Aftonbladet om Fälldin på sinnessjukhuset; HD:s dom mot Svenska Hustler för porrcollaget med bland andra Lill-Babs; Killinggängets drift med Henning Mankell och Håkan Nesser; Lars Hillersbergs judekarikatyrer etcetera.

Lenny Bruce (1925–1966).

Foto: AP Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons