Annons
X
Annons
X

Statsvetare: Vi har all anledning att bli rädda

Valet av Donald Trump som USA:s nästa president är en farlig väg väljarna lett oss in på. Om du inte är oroad, rent av rädd, kanske du borde vara det, skriver professor Staffan I. Lindberg och varnar för att demokratiska länder kan bli diktaturer.

USA:s nye president
Donald Trump.
Donald Trump. Foto: Evan Vucci/AP

DEBATT | USA-VALET

Trump har under sin kampanj spritt hundratals lögner och konstant grovt förolämpat andra. Men det verkligt oroande är hans anti-demokratiska uttalanden och löften. Listan kan göras lång men där ingår sådant som hot om att fängsla politiska motståndare (Hillary Clinton) och direkta hot mot journalister inom fria medier. Trump har flera gånger gett uttryck för uttalad rasism vilket fått Ku Klux Klan att hurra när han förklarades vald, samt klargjort att tortyr ska ingå
i amerikansk policy för förhör. Han har sagt att ­vapengrupper som stödjer ”andra tillägget” i konstitutionen kunde ”lösa problemet” med Hillary om hon skulle väljas, vilket allmänt tolkades som uppmaning till mordförsök. Flera gånger har Trump sagt sig beundra Rysslands valda diktator Vladimir Putin. Missnöjda vita i USA förde alltså fram en populist med tydligt anti-demokratiska åsikter till presidentämbetet i världens militärt och politiskt starkaste demokrati. Detta är ytterst oroande. Frågan är om demokratin i USA kommer att bestå. Om du inte är oroad, rent av rädd, kanske du borde vara det.

Sedan 1970-talet har antalet demokratier i världen ökat dramatiskt, speciellt efter Kalla krigets slut 1989. Fram till nyligen. Data från forskningsprogrammet Varieties of Democracy vid Göteborgs universitet visar att trenden avstannade för ungefär tio år sedan. Sedan dess har demokratin gått tillbaka eller helt avskaffats på många håll. Förra året registrerade till exempel Freedom House tillbakagångar i 72 länder.

Turkiets president Erdogan valdes i demokratiska val 2002 men förvandlade landet till en diktatur. Ungerns premiärminister sedan 2010, Viktor Orbán är också vald och driver en uttalad politik om att begränsa demokratin. I Filippinerna valdes i år Rodrigo Duterte till president, och också han underminerar grundläggande demokratiska principer med tortyr och mord i statens namn. Över i stort sett hela Europa, inklusive i Sverige, växer sig höger­extrema och populistiska partier starkare. I allt fler länder höjs nu röster inom de etablerade höger-mittenpartierna för att man måste samarbeta med dessa krafter för att kunna fortsätta regera. Det finns en parallell till USA där det republikanska partiet gick med på att ha Trump som kandidat, trots att många av dem kände avsmak för hans antidemokratiska uttalanden och agerande. Nu har en lång rad politiker inom partiet allierat sig med honom och gör det möjligt för Trump att regera.

Annons
X

Parallellen med 1930-talets Europa är skrämmande. Efter en våg av demokratisering efter första världskriget spred populism och högerextrema krafter ut sig. Samma typ av budskap då som nu om att återupprätta länders storhet och styrka. Trumps slogan ”Make America Great Again” och hans idoga utpekande av syndabockar påminner starkt om fascismen och nazismen. Idén om att vi måste samarbeta med dessa farliga politiska krafter för att behålla makten har också en historisk parallell som skrämmer. Utnämningen av Hitler till kansler i Tyskland 1933 gjordes för att den dåvarande högerregeringen såg det som enda möjligheten att sitta kvar vid makten. Den demokratiska vågen vändes i sin motsats, och vi fick nazism, fascism, och kommunism som tog över stora delar av världen på mycket kort tid.

Var kommer detta ifrån? Svaret är sannolikt komplicerat och varierande i olika länder. Men jag kan se några möjliga bidragande orsaker. Som akademiker har många av oss under lång tid ägnat allt för mycket kraft åt att producera kunskap som bara andra forskare läser, och alltför lite tid åt att engagera oss i samhällsanalysen och debatten i det offentliga. En sak vi kan konstatera är att de ekonomiska klyftorna ökat enormt sedan 1980-talet när nyliberal teori släpptes lös först av Thatcher i England och Ronald Reagan i USA, sedan i olika grad i många andra länder inklusive Sverige. Lägre skatter för rika och företag, och sämre, mer privatiserade skyddsnät i välfärdsstaten. De vanliga medborgarna känner sig allt mer utsatta och upplever att de etablerade politikerna och ”systemet” inte försvarar dem.

Ett annat konstaterande är att de uppenbara problem som flyktingmottagande medför, speciellt om många kommer från samhällen vars värderingar och normer är långt ifrån våra, under lång tid inte tilläts diskuteras öppet. Människors upplevda verklighet stämde inte med politikernas beskrivningar. Förtroende tappades, problemen växte, människor kände sig hotade på ett annat sätt och ”systemet” gjorde inget. Så kallade bruna krafter fick fritt spelrum att växa.

De politiska partierna och medierna har också ett ansvar. Under de senaste 25 åren har partierna fyllts av ”kommunikatörer” som skriver manus för vad politiker ska upprepa mekaniskt, medan analytiker och utredare kommit att utgöra en allt mindre del. Man försöker fånga opinionen med ytliga, välpolerade utspel. Medierna suktar efter sensationer och felsteg. Detta driver på politikernas inlåsning i manus och attacker. Medborgarna ser ytan och saknar ”vanliga”, ”riktiga” personer och debatter. En Trump, Le Pen, eller Åkesson som ”säger som det är” med vanligt språk ger förtroende. Samtidigt får allt fler sin verklighetsbeskrivning via sociala medier där man kan välja att bara få sina förutfattade meningar bekräftade, och välja bort allt som man inte vill höra eller läsa. Olika gruppers världsbilder byggs upp och blir alltmer skilda åt. Så kan politiker som Trump stapla lögn på lögn utan konsekvenser.

Står vi på randen av en ny våg där etablerade demokratier faller offer för handfallenhet och politiska misstag under trycket från populistiska och extrema strömningar? Kommer USA, Frankrike och vårt eget land stå kvar som demokratier tio år från idag? Det vet vi inte. Men vad vi vet är att det som hände i USA i år var ett stort steg bakåt för idén om ett demokratiskt samhälle. Det är ingen slump att Rysslands parlament applåderade när de fick ­beskedet om att Trump valts till president, och att ­Marine Le Pen var den första internationella politikern att gratulera Trump med ”Deras värld faller samman. Vår håller på att byggas” medan vår egen ledare för Sverigedemokraterna Jimmie Åkesson i SVT meddelade att det fanns positiva saker med att Trump valdes. Vi vet också att demokratier många gånger förvandlats till diktaturer och det finns ingen garanti. Det är dags att politiker och vanliga människor tänker på det och står upp för våra grundläggande värden, och de institutioner som garanterar att de finns kvar.

Staffan I. Lindberg

professor i statsvetenskap och föreståndare för Varieties of Democracy Institute, Göteborgs universitet

Staffan I. Lindberg Foto: Erik Thor
Annons

Donald Trump.

Foto: Evan Vucci/AP Bild 1 av 3

Donald Trump.

Foto: Gene J. Puskar/AP Bild 2 av 3

Staffan I. Lindberg

Foto: Erik Thor Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X