Annons

”Statskuppen inte ett hot mot demokratin”

Statskuppen i Honduras är den första i regionen på 20 år, men bakgrunden till kuppen samt dess implikationer för latinamerikansk demokrati är långt mer komplicerad än vad svensk media rapporterat, skriver Gabriel Heller Sahlgren.

Publicerad

Den statskupp som ägt rum i Honduras har i svensk media beskrivits som ett hårt slag mot latinamerikansk demokrati. Och visst vore det enklast att se den som ett tecken på en återgång till en tid då länder i Latinamerika ofta löste tvister med våld istället för med öppen debatt och demokratiska metoder; kuppen i Honduras var regionens första på 20 år. Men bakgrunden till kuppen, samt dess implikationer for latinamerikansk demokrati, är långt mer komplicerad än vad svensk media har rapporterat. Faktum är att den skiljde sig kvalitativt från de statskupper som skedde på 1900-talet, och att den faktiskt kan ses som ett uttryck för en mer utvecklad demokratisyn än den illiberala som ofta har bevittnats i regionen.

Vad var det egentligen som hände i Honduras? Turbulensen startade den 23 mars 2009 när president Manuel Zelaya beordrade Honduras statistiska centralbyrå att genomföra en rådgivande folkomröstning den 28 juni, i vilken Honduras medborgare skulle ta ställning till huruvida en nationell konstitutionell församling skulle sammankallas. Syftet med församlingen var att ändra den rådande konstitutionen, ratificerad 1982, som stipulerar att presidenter inte kan inneha ämbetet längre än fyra år. Zelayas mål var därför att låta framtida presidenter behålla positionen längre än vad den rådande konstitutionen tillåter.

Annons
Annons
Annons