Annons

”Statens argumentation i Girjasmålet chockerande”

Lars Miguel Utsi, Britt Sparrock och Anders Kråik från sametinget utanför Högsta domstolen i Stockholm den 2 september, när huvudförhandlingen i Girjasmålet pågick.
Lars Miguel Utsi, Britt Sparrock och Anders Kråik från sametinget utanför Högsta domstolen i Stockholm den 2 september, när huvudförhandlingen i Girjasmålet pågick. Foto: Tomas Oneborg

Finns urfolksrätten, eller finns den inte? Efter den historielösa och djupt oetiska argumentationen från statens företrädare i Girjasmålet måste kultur- och demokratiminister Amanda Lind ge svar, skriver flera debattörer.

Under strecket
Publicerad

Nyligen avslutades förhandlingarna i Högsta domstolen (HD) i målet som rör Girjas samebys rätt till jakt och fiske i fjällen. Målet är komplicerat, och dess rättsliga och sociala konsekvenser för det samiska folket är svåra att förutspå. Men oavsett vad HD kommer fram till i sakfrågan är det viktigt att granska vad som utspelade sig i rättssalen. För den som står som svarande i målet är ingen mindre än svenska staten, här representerad av Justitiekanslern och dess juridiska ombud från advokatbyrån Eversheds Sutherland. Det är samma svenska stat som binds av konventioner om mänskliga rättigheter, och vars regering ofta i internationella sammanhang står upp för urfolksrätten i andra länder.

I början av sin slutplädering gjorde statens ombud klart att staten bara agerar i målet som fastighetsägare, alltså den som äger marken, och inget annat. Men svenska staten kan inte delas upp på det viset. När staten uppträder, oavsett om det är inför domstol i Sverige eller inför FN i Genève, måste den vara konsekvent i sin hållning gentemot samerna såväl i teori som praktik. Folkrätten binder statens alla förgreningar. Annars blir de vackra utfästelserna om urfolksrätten inte mycket värda.

Annons
Annons
Annons