Annons
X
Annons
X

Staten saboterar lokala reformer

BROTTSBEKÄMPNING Lokalpolitiker som vill bygga trygga samhällen motarbetas konsekvent av staten, ofta med hänvisning till ”integriteten”. Men vad är mer integritetskränkande är att utsättas för brott, skriver Torkild Strandberg (FP) vars kommun Landskrona hindrats från att införa drogtester i skolan.

kolinspektionen har nyligen sagt nej till att vi i Landskrona vill införa frivilliga drogtester i grundskolan. Vi vill hindra unga människor från att hamna i vad som ofta blir ett livslångt beroende. Såväl barnens som deras föräldrars samtycke krävs för att testen ska genomföras. Samtidigt som Skolinspektionen i hårda ordalag kritiserar Landskrona stad för drogtesterna, kan man konstatera att inte någon enda gång har vare sig Skolinspektionen eller Skolverket kritiserat någon skola eller skolhuvudman för att inte göra tillräckliga insatser mot narkotikaanvändning eller spridning av narkotika i skolmiljö.

Mönstret är tydligt – man lägger sig inte i så länge det går dåligt, men när vi på det lokala planet agerar för en förbättring – då kommer klagomålen från Stockholm som ett brev på posten.

Det mest absurda i detta är, trots allt, att Skolinspektionen sätter sig över beslut som fattats av föräldrar, elever och skola i samförstånd. Skolinspektionen, och dess företrädare, tycks på allvar mena att de är bättre skickade än föräldrar och elever att fatta viktiga beslut kring elevens framtid och hälsa.

Annons
X

Detta är inte någon isolerad händelse. Datainspektionen har nyligen dömt ut Skånepolisens beslut att publicera bilder på okända brottslingar på internet. DI anser att publicering bara ska tillåtas undantagsvis. Ett aktuellt fall, som nu diskuteras, är en grov misshandel på en buss mellan Landskrona och Helsingborg. Datainspektionens utgångspunkt sägs vara den enskildes integritet. Detta perspektiv är både ensidigt och snävt – det tar enbart hänsyn till den misstänkte förövaren, och inte till offret.

Från statligt håll levereras regelbundet pålagor och klagomål gentemot lokala beslutsfattare och lokal myndighetsutövning. Det tycks närmast som om staten ser som sitt uppdrag att agera först när någon tar ställning och agerar mot oacceptabla skeenden och företeelser i vårt samhälle. För mig som lokalpolitiker, med en strävan att skapa ett trevligt och tryggt närsamhälle, är detta både obegripligt och irriterande.

Låt mig ge ännu ett exempel. Redan 2007 argumenterade jag, tillsammans med det socialdemokratiska kommunalrådet i Malmö, Ilmar Reepalu, för en förändrad lagstiftning med syftet att ge ökad möjlighet till kameraövervakning i brottsutsatta områden. I en opinionsundersökning från SCB hade då nio av tio svenskar svarat att kameror borde tillåtas för att öka tryggheten. Något större gehör från detta fick vi varken från regering eller myndigheter.

I början av november 2009 presenterades kameraövervakningsutredningen. Denna utredning hade varit ett utmärkt tillfälle att staka ut en ny riktning i kameraövervakningsfrågan. Tyvärr lades inga förslag om att underlätta användandet av kameraövervakning i brottsbekämpning på allmän plats. Parallellt med denna ickehändelse ligger ett flertal kommuner, däribland min egen hemkommun Landskrona, i tvist med Justitiekanslern i Regeringsrätten för rätten att sätta upp kameror på hårt brottsdrabbade platser. Staten driver alltså process i landets högsta juridiska instanser mot de kommuner och lokalsamhällen som för att öka tryggheten och minska brottsligheten vill använda sig av kameraövervakning.

Jag har svårt att förstå de beslutsfattare som så konsekvent, från olika poster inom den statliga byråkratin, ignorerar eller rentav motarbetar oss som försöker skapa trevnad och trygghet på det lokala planet. Vilka är era uppdragsgivare, vill jag fråga dem.

Den absoluta majoriteten tycker att kameraövervakning på vissa platser är motiverat för att stävja våld och kriminalitet. Högstadieeleverna och deras föräldrar väljer själva om de vill delta i drogtesterna. Och de allra flesta svenskar föredrar rimligtvis webbpublicering av misstänkta brottslingar, framför risken att dessa brottslingar även fortsatt går fria.

I detta de statliga myndigheternas värv är ordet ”integritet” ett av de mest missbrukade. För vilken integritetskränkning kan vara större än att utsättas för ett, ofta grovt, brott samtidigt som samhällets företrädare på område efter område begränsar instrumenten för att komma åt brottsligheten? Staten tycks konsekvent hamna i samma båt som brottslingarna, som våldsverkarna och som de människor som fullt medvetna om konsekvenserna säljer narkotika till barn i yngre tonåren. På andra sidan står vi som vill bygga det trygga närsamhället.

När jag gav mig in i politiken såg jag staten som den nivå dit vi lokalpolitiker eskalerar de problem vi inte kan lösa själva.

I realiteten är det många gånger staten som har utvecklats till problemet.

TORKILD STRANDBERG (FP)

kommunstyrelsens ordförande Landskrona

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X