Annons
Ledare

Ivar Arpi:Staten har abdikerat

Under strecket
Publicerad

Häktningsförhandling för de misstänkta för den kastade handgranaten mot polisbussen i Tumba. Ger kameran långfingret.

Foto: TT / TT NYHETSBYRÅN

I augusti i år attackerades en polisbuss med handgranat i Tumba utanför Stockholm. I den satt poliser. Det var ren tur att ingen dog. Det pågår ett krig mot polisen i Sveriges utanförskapsområden. I dessa områden luras poliser ofta in i bakhåll. Brandkår och ambulans väntar med att åka på larm tills de har poliseskort. Till vissa adresser undviker polisen själva att åka, om de inte har med sig en poliseskort. Denna nya, råa brottslighet är en mycket allvarlig konsekvens av den misslyckade integrationen. Och staten har abdikerat där den behövs som mest. I tomrummet har kriminella gäng tagit över.

I går presenterade inrikesminister Anders Ygeman (S) och justitieminister Morgan Johansson (S) vad de kallar för ”regeringens samlade åtgärder mot den organiserade brottsligheten”. En del är bra, men mycket saknas.

När det gäller förslaget om kriminalisering av försök till grovt vapenbrott och olovlig hantering av sprängmedel kan man undra varför det inte skett tidigare. Att den förra regeringen lät handgranater ligga kvar under fyrverkerilagen, i stället för att omfattas av vapenlagstiftningen, är under all kritik. I synnerhet med tanke på hur många sprängningar som har skett på senare tid, inräknat den mot polisbussen i Tumba.

Annons
Annons

Häktningsförhandling för de misstänkta för den kastade handgranaten mot polisbussen i Tumba. Ger kameran långfingret.

Foto: TT / TT NYHETSBYRÅN

Men förslagen på skärpta vapenlagar är välkomna oavsett tidigare synder. En förutsättning för att polisen ska kunna klara av att minska antalet vapen från gatorna är att gränskontrollerna permanentas och att både gränspolisen och Tullverket förstärks. Många av vapnen som används av kriminella kommer från Balkan, vilket troligen var fallet med de Kalasjnikovs som användes vid dödsskjutningen på Vårväderstorget i Göteborg i mars.

Ygeman och Johansson föreslår även att ett förbud mot kläder som kopplar till gängtillhörighet i rättssalar utreds. Givetvis bra, men problemen med svenska rättssalar är mer långtgående. Det förekommer inte bara dålig ordning, även regelrätta trakasserier kan ske under rättegångarna. Och om inte ordningen kan garanteras ens i en domstol, vad sänder det för signaler till övriga samhället?

Ännu värre är att övergrepp i rättssak ökar konstant. År 2014 anmäldes omkring 5 000 fall av övergrepp i rättssak, vilket var en ökning med två procent jämfört med 2013 (BRÅ, 2015). Vad sker med tilliten till rättsstaten om man inte kan garantera säkerheten för vittnen och brottsoffer?

Häktningsförhandling för de misstänkta för den kastade handgranaten mot polisbussen i Tumba. Ger kameran långfingret.
Häktningsförhandling för de misstänkta för den kastade handgranaten mot polisbussen i Tumba. Ger kameran långfingret. Foto: TT / TT NYHETSBYRÅN

Regeringen nämner inte heller med ett ord hur det framväxande klansamhället i Sverige anknyter till den organiserade brottsligheten. Eftersom de nämner polisarbetet mot maffian i Södertälje som en förebild för vidare insatser borde de även ha tagit med klanaspekten. Den organiserade brottsligheten göds av en klanmentalitet. Man håller ihop. I Södertälje var även politiker involverade. Och lojaliteten mot de egna gör även att färre vill vittna. Risken för repressalier är för stor. Rättskipningen flyttas från staten till ett parallellt system. Regeringen borde därför ha presenterat utökade vittnesskyddsprogram och möjlighet för vittnen till grova brott att vara anonyma. Det löser inte alla problem, och det finns risker med det, men det är ett nödvändigt steg.

Annons
Annons

Och det är ur samma miljö som unga rekryteras till jihadism och brottslighet. Det är ofta samma individer som lockas, enligt integrationspolisen Ulf Boström i Göteborg (GP 17/11). Många av dem som åker ned från Sverige för att strida för IS har kriminell bakgrund. Problemen hänger ihop.

Samtidigt som regeringen presenterade sina förslag lade polisen fram en plan om särskilda satsningar i fjorton utsatta områden. Tyvärr saknas de resurser som krävs för att återta kontrollen. I dag är polisen redan nedtyngd av flyktingkrisen. Och för varje år som går får Sverige allt färre poliser. Det låter kontraintuitivt, men eftersom befolkningen växer snabbare än någonsin minskar även polistätheten. Att åtta av tio poliser dessutom överväger att sluta på grund av dåliga arbetsvillkor gör inte saken bättre. Polisen måste vara konstant närvarande i utsatta områden för att mota bort de kriminella. Det är polisen som ska bestämma på gatorna. Även medborgare i utanförskapsområden förtjänar trygghet.

Regeringens förslag räcker tyvärr inte långt. Det krävs mycket större resurser och tuffare lagar. Och timmen är sen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons