X
Annons
X
Recension

Önskekonsert Starkt om misär i ensamhushållet

Stockholm lär bestå av två tredjedelar ensamhushåll innanför tullarna - en siffra som döljer tusentals fall av isolering och depression bakom livslögner om karriär och sofistikerat uteliv. Bortom alla bostadsrättsklipp och kolorerad livsstilsreklam bultar en värld av ensamhet och misär.
Riks Drama spelar nu Önskekonsert, Franz Xaver Kroetz pjäs om en kvinna som kommer hem, äter, diskar, lyssnar på radio, borstar tänderna och sedan långsamt, bestämt sväljer en burk sömntabletter. Pjäsen är helt ordlös, bara radioprogrammet Önskekonserten pågår.
Kroetz har skrivit en nästan novellik text om hur triviala vardagsritualer övergår till att kvinnan städar bort sitt liv ur tiden. Att uppleva pjäsen är som att lyssna på radioteater - fast tvärtom. Kroetz blandar subtilt det mekaniska med det existentiella och allt får röst inom åskådaren.

Riks Drama iscensätter nu dramat som
vardagsrumsteater. Man har fått låna tomma lägenheter av olika bostadsföretag landet runt. Avsikten är att locka en publik som skyr institutionerna men också att skapa närhet och ett slags realism. Publiken kan inte vara fler än 30 personer och verkligheten lägger en ljudkuliss till skeendet. Grannar bullrar, barn skriker på gården, en moped kör förbi - kort sagt, livet pågår utanför lägenheten där en viss fröken Rasch lever sitt hygieniska och sunda liv.
Regissören Hedvig Claesson följer anvisningarna från manus men en viss frihet tar hon sig. Önskekonserten består här inte av några subtila klassiker utan har blivit ett program dit människor skriver för att hylla vänner, släktingar och kärlekspartners vilket gör ensamheten än mer påtaglig.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X