X
Annons
X
Recension

Boyhood Starka scener mellan far och son

Premium

FAMILJEALBUM  En pojke växer gradvis upp inför våra ögon, och det sker utan trickfilm eller byte av skådespelare. Hemligheten: Richard Linklater har filmat i tolv år med samma grupp skådespelare.

Redan som 18-årig filmskoleelev i Los Angeles var jag klar över att mitt älskade medium har sina frustrerande begränsningar. Allting är omständligt, kollektivt och dyrt. Vill man åstadkomma regn på duken måste man rigga upp ett sprinklersystem, medan skribenten som vill ha regn över sina sidor i stort sett bara behöver kunna stava och interpunktera. Marginalkostnaden är obefintlig. Miljöer är inte sällan krångliga och dyra på film, och skådespelare kan vara helt oförmögna att prestera just det uttryck som ska bära hela berättelsen alldeles oavsett hur mycket man betalar dem.

Även åldrandet är knepigt för den som sysslar med episkt berättande. Visst, du kan sätta skägg och lösmage på en 30-åring (se gärna Leonardo DiCaprio i filmen "J Edgar" för en lektion i konsten att misslyckas kapitalt med just detta), men skägg och lösmage fungerar mindre bra på en sexåring, som aldrig under några omständigheter kan göra en övertygande artonåring. Och lösningen att använda olika skådespelare för samma roll i olika åldrar är egentligen ingen lösning alls, utan en ren kapitulation inför det man inte kan påverka.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X