Annons

Starka familjer är bättre välfärd

Under strecket
Publicerad

KOLUMN | VÄRDEGRUNDEN

Att vara socialliberal är att vara sosse, skrev jag i min förra kolumn (Vi är inte sossar av naturen, 21/7). Jag hoppades att borgerligheten skulle våga vara mer borgerlig, eftersom folket tycks ha blivit borgerligt. Att gifta sig och bilda familj är högsta mode. Nyborgerligheten frodas här och nu.

Eftersom nästan alla i den politiska klassen är socialliberaler blev det en sommarsnackis i bloggvärlden. Sossar? Vi? Den svenska lagomliberalismen lades på operationsbordet och dissekerades.

Socialliberalism är ingen ideologi, det är ett mesigt förhållningssätt, som ”en kartong med politisk mellanmjölk som nästan, men inte riktigt, hunnit surna”, skrev bloggaren Johan Ingerö (23/7).

Bilden av socialliberalen som halvsur mellanmjölk fastnade i vårt medvetande i Rötmånadssverige. Vi började se lite för många Carl Tham-typer i vår närhet.

Förra veckan avgick Niklas Ekdal som politisk chefredaktör för socialliberala högkvarteret Dagens Nyheter.
**
P M Nilsson, nyligen** avgången politisk chefredaktör för socialliberala reservhögkvarteret Expressen, meddelade på sin blogg att han inte ska rösta på Mona Sahlin (6/8), trots att hon är kvinna.

Annons
Annons

Våra främsta socialliberaler är våra främsta förespråkare för s-välfärdsstaten; den är här för att stanna och vi bör acceptera att vi är naturliga sossar.

Att båda slutar nu, kan vara en signal om att socialliberalismen är på väg ut.

Och inte bara den.

Den fråga som gjort att socialliberaler kunnat göra karriär, jämställdheten, talas det allt mindre om. Varken Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt nämnde j-ordet i sina sommartal och i Almedalen.

Är jämställdheten på väg ut, undrar forskare vid universitetet i Cambridge i sommarens mest politiskt inkorrekta pressmeddelande.

Allt färre amerikaner och britter tror att det är bra för familjelivet att kvinnor förvärvsarbetar.

Stödet för jämställdhet ökade i Sverige mellan 1994-2002 (E24 9/8). Ändå tror bara 54 procent av svenskarna att familjelivet inte blir lidande av kvinnors förvärvsarbete (2002).

Om socialliberaler saknar en ideologi, så har jämställdheten fyllt det tomrummet. Jämställdheten är liberalers ursäkt för att de uppträder som sossar. Överbeskattning av barnfamiljer och stora subventioner av kommunala dagis har socialiserat våra familjeliv. Allt för att uppnå matematisk jämställdhet i arbetslivet, även för barnfamiljer; i förvärvsstatistiken är vi världens mest jämställda land. Sånt spinner socialliberaler på.

Nyborgerligheten vill själv ta ansvar för sina liv, inte bli klienter och jämställdhetsstatistik. Att bägge föräldrarna jobbar måste inte vara detsamma som 50/50-delning av allt i varje läge.
**
Borgerliga Alliansen** vann valet med förslagen om avskaffad fastighetsskatt, jobbavdrag och vårdnadsbidrag. Att äga sitt hem och försörja sig själv och sin familj är moraliska värden som nyborgerligheten spinner på.

Men socialliberaler tvekar inför högerorden. Reflexmässigt vill de luta sig mot s-välfärdsstaten i socialmoraliska frågor.

De vågar inte tro att det kan finnas ett borgerligt välfärdssamhälle till höger om mitten.

De vågar inte tro att starka familjer är bättre välfärd än hög personaltäthet hos barnavårdscentralen, dagis och försäkringskassan.
**
Elise Claeson** är socionom och fri skribent.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons