Recension

Skovelmästaren. Berättelser från KolymaStarka bilder av fånglägren

Under strecket
Publicerad
Annons

Hur skall man kunna fatta Sovjetmaktens illdåd mot sitt folk? Vetenskapsmän diskuterar fortfarande om det var 30, 50 eller 60 miljoner människor som dog i de sovjetiska lägren. Lika viktigt som att komma fram till antalet offer är att göra sig en föreställning om vad livet i lägren innebar för alla dessa miljoner människor som gick under eller som undantagsvis överlevde. Solzjenitsyn har försökt beskriva dessa fasor för oss, men det finns ytterligare en stor rysk författare som har åskådliggjort detta helvete, nämligen Varlam Sjalamov. Han visste vad han talade om, han hade tillbringat närmare 20 år av sitt liv i läger och han tillhörde alltså den lilla minoritet som överlevde. Sina lägererfarenheter har han skildrat i Skovelmästen. Berättelser från Kolyma, av vilka ett urval nu översatts till svenska på ett alldeles utmärkt sätt. Ett delvis annorlunda urval kom för drygt 20 år sedan med annan översättare.
Sjalamov förnekar bestämt att lidandet i lägren på något sätt var förädlande för människan. Här opponerar han sig mot Dostojevskij och andra ryska tänkares syn på lidandets positiva karaktär. Vad Sjalamov skildrar är ett lägerliv som innebar att slita ont, att frysa, hungra och brytas ned moraliskt.

Annons

Kolyma, som ligger längst bort i nordöstra Ryssland, var platsen för ett helt rike av olika läger. Framför allt arbetade fångarna i gruvorna och i skogarna. De fick själva bygga sina läger. Sjalamov skildrar inte så mycket misshandeln av fångar som dessas vardagsliv: kläder och skor som är trasiga och odugliga att skydda mot den 50-gradiga vinterkylan, tvånget att tvätta sig i isvatten och sedan ta på sig underkläder som inte hunnit torka, ansträngningarna att inte bli bestulen på något varmt plagg som man lyckats komma över. Den ständiga svälten skildras och också olika överlevnadsstrategier: det är brödet som innebär mättnad, medan den varma maten inte innehåller några kalorier alls. Man kan också få en extra brödranson genom att tjalla på någon medfånge. En hel del av maten stjäls antingen av lägerledningen, av kocken eller av medfångarna. Det är ett helt demoraliserat samhälle som skildras.
Kolyma är ett mini-Sovjet där allt rör sig kring uppfyllandet av planmålen och att inte klara dessa mål betyder för fången en ännu mindre matranson och kanske svältdöden eller förflyttning till en ännu mera fruktansvärd arbetsuppgift. De sovjetiska propagandafraserna om alla folks lika rättigheter i landet förvandlas här till ett gemensamt lidande för alla oberoende av etnisk tillhörighet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons