Annons

Beautiful boyStark kärlek i onödigt vacker knarkmisär

Steve Carell och Timothée Chalamet är lysande som far och son i ”Beautiful boy”, skriver SvD:s recensent.
Steve Carell och Timothée Chalamet är lysande som far och son i ”Beautiful boy”, skriver SvD:s recensent. Foto: Landmark Media Ltd/IBL

”Beautiful boy” bygger på två sanna förlagor som skildrar drogmissbrukets brutala destruktivitet. Filmens upphackade kronologi fångar beroendesjukdomens oförutsägbara rörelse mellan nykterhet, återfall och kraschlandningar.

Under strecket
Publicerad

”Från svartvitt till technicolor.” Så beskriver huvudpersonen Nic (Chalamet) i ”Beautiful boy” sin första upplevelse med metamfetamin, den våldsamt beroendeframkallande drog som slagit klorna i honom efter några års nerförsbacke med gräs, kokain och amfetamin. Av fyrfärgsparadiset finns nu inte så mycket kvar, missbruket har drivit Nic allt längre ner i misären medan hans pappa David (Carell) lika fåfängt som desperat försöker få tillbaka sin son till livet. 

Startscenen sätter kameran rakt på Davids plågade ansikte när han sitter mittemot en läkare som är specialist på drogen som håller på att döda hans son. Läkaren tror att han är där för att skriva ett reportage – David, som heter Sheff i efternamn, är frilansjournalist för tidningar som New York Times och Rolling Stones – men David ursäktar sig och förklarar att han ”bara” är där för att lära sig så mycket som han bara kan: ”Känn din fiende, eller hur?” För Nic har redan hoppat av ett kostsamt rehabiliteringsprogram, han ljuger och stjäl sina småsyskons veckopeng och parerar pappans räddningsförsök med ömsom förakt, ömsom förtvivlan.

Annons
Annons
Annons