Annons
X
Annons
X

Stärk försvaret av närområdet

Den svenska militära förmågan i närområdet behöver byggas upp. Det är dags att regeringen tar frågan på större allvar. Det visar inte minst den ryska flygövningen riktad mot Sverige i påskas, skriver försvarsdebattörerna Dag Sundström och Per-Egon Johansson.

Riskerna för konflikter i närområdet kommer att öka och måste bli den primära drivkraften för försvarets utveckling, skriver författarna.
Riskerna för konflikter i närområdet kommer att öka och måste bli den primära drivkraften för försvarets utveckling, skriver författarna. Foto: INGVAR KARMHED

BRÄNNPUNKT | FÖRSVARET

Frånvaron av svensk militär förmåga kan verka destabiliserande och konfliktframkallande i norra Europa.
Dag Sundström och Per-Egon Johansson

Sverige har återigen tagits på sängen av ett säkerhetspolitiskt skeende. Den uppmärksammade ryska flygövningen riktad mot Sverige på långfredagen var oväntad men helt logisk i ett scenario där Rysslands maktpolitiska ambitioner ökar i Nordeuropa. Problemet verkar vara att de bedömningar som görs i försvarsdepartementet och regeringskansliet präglas mer av önsketänkande än av realism.

Den begränsade svenska försvarsförmågan kan vara ok så länge inga kriser kan uppstå i norra Europa och Östersjöområdet men passar illa i den framtida värld som illustreras av långfredagens övning. Det är dags för svenska folket att ställa tre krav på statsledningen.

Annons
X

1. Ta bort önsketänkandet. Enligt en FOI-studie av försvarsutgifter dubblar Ryssland i stort sett försvarsutgifterna vart femte år och spenderar cirka 4 procent av BNP på försvaret, att jämföra med cirka 1,2 procent i Sverige. Ryssland kommer i framtiden att ha en förmåga att med kort varsel vid lämpligt tillfälle kunna dra nytta av eventuella svagheter i EU-ländernas beredskap och flytta fram positionerna i norra Europa och Östersjöområdet. Även om ett militärt hot inte finns i dag kan ett sådant uppstå snabbt och oväntat. Tillfälle kan ges i samband med en global kris som sprids till Europa eller vid en kris som utvecklas i Baltikum med de stora ryska minoriteterna som bor där.

Riskerna för konflikter i närområdet kommer alltså att öka och måste bli den primära drivkraften för det svenska försvarets utveckling. Utmaningen blir inte att försöka förutse vad som kommer att inträffa om tio år utan att försöka förstå vad som är osannolikt men möjligt och låta detta styra försvarsplaneringen.

2. Ta ökat ansvar. Frånvaron av svensk militär förmåga kan verka destabiliserande och konfliktframkallande i norra Europa. Därför är det viktigt att vi nu tar debatten om vilka förmågor försvaret måste bygga upp för att Sveriges agerande ska bli stabiliserande. För det första måste de svenska förbandens överlevnad säkras också i en konfliktsituation. Våra förband utgör en del av maktbalansen i norra Europa även om de är fåtaliga. En tidig utslagning av till exempel de svenska flyg- och marinstridskrafterna i Blekinge i en konflikts inledningsskede skulle i stort sett halvera flygvapnet och flottan. Den militära maktbalansen i Östersjöområdet skulle ändras på ett mycket påtagligt sätt. På samma sätt skulle en framflyttning av en motståndares positioner till Gotland eller till Skåne ändra de militärgeografiska förhållandena och försvåra Natos möjligheter att bistå de baltiska staterna vid en kris.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ansvarstagande innebär att viktiga militära förmågor behöver byggas upp under nästa försvarsbeslutsperiod:

    • Försvar av egna militära resurser för att förhindra utslagning, framför allt försvar av flyg- och marinbaser i Blekinge, Stockholmsområdet, Västergötland och Norrbotten.

    • Kontroll över militärt viktiga geografiska områden, främst Gotland, Blekinge, Skåne och Stockholmsområdet.

    • Försvar av den politiska och militära ledningen, för att bevara integriteten i beslutsfattandet

    3. Skapa trovärdig solidaritet. För att fungera som säkerhetspolitisk grundpelare måste solidaritetsdeklarationen fyllas med reellt innehåll. Vad det innebär bör försvarsberedningen utreda noggrant. Kanske kan Sverige bistå med andra förmågor än insatser med arméstridskrafter vid en kris i Baltikum, till exempel:

    • Förmåga att bistå EU/Nato i att etablera kontroll över tillfartsvägar och tillträde till Östersjön och Baltikum. Här vore det naturligt för Sverige att spela en huvudroll.

    • Förmåga att stödja EU/Nato genom att försvara och hålla viktiga logistikpunkter öppna i Östersjöområdet.

    I det kommande försvarsbeslutet måste vi hålla försvarspolitikerna ansvariga för att bestämma vilka förmågor försvaret ska ha i framtiden. Vilka militära resurser som behöver tillföras är det militärledningens uppgift att föreslå. De förmågor som beskrivits ovan skulle till exempel nödvändiggöra tillförsel av en del nya förband under nästa försvarsbeslutsperiod.

    • Regionala arméstridsgrupper för utgångsplacering i Skåne, Blekinge, Gotland, Stockholmsområdet och Norrbotten, som förstärkning till de nationella skyddsstyrkorna. Stridsgrupperna kan i stor utsträckning använda uppgraderad befintlig materiel.

    • Kvalificerat luftvärn med medellång räckvidd, med utplacering runt viktiga basområden och runt Stockholm.

    • Utökat antal kvalificerade marinfartyg för Östersjön, till exempel 4–5 nya korvetter utöver Visby-klassen som ersättning för äldre fartyg.

    • Utbyggnad av hamnar och flygplatser av betydelse för förstärkningstransporter till Baltikum, till exempel utbyggnad av logistikkapaciteten på Visby flygplats.

    Med måttliga förstärkningar av det här slaget skulle den svenska statsledningens handlingsfrihet vid en kris öka dramatiskt liksom möjligheterna att stabilisera Östersjöregionen. Kostnaden för dessa åtgärder skulle uppskattningsvis ligga på 4–8 miljarder årligen. Det finansiella tillskottet bör sättas i relation till de mycket stora kostnader, såväl ekonomiskt som mänskligt, som skulle följa av en eventuell öppen konflikt i närområdet. Det är viktigt att försvarskostnaderna minimeras på lång sikt och inte präglas av ”kvartalstänkande”. Ett sådant synsätt innebär att det krävs ökade resurser i närtid.

    DAG SUNDSTRÖM

    rådgivare i Strategifrågor fd Director McKinsey & Co

    PER-EGON JOHANSSON

    rådgivare i Strategifrågor fd Statssekreterare

    Debattartiklar om försvaret:

    Läs även

    Bör vi gå med i Nato? svd.se Behöver Sverige öka sin försvarsbudget? svd.se
    Annons
    Annons
    X

    Riskerna för konflikter i närområdet kommer att öka och måste bli den primära drivkraften för försvarets utveckling, skriver författarna.

    Foto: INGVAR KARMHED Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X