Stanna ett slag i Lützen

Publicerad
Annons

Plöstligt står de bara där, två faluröda svenska stugor i ett skogsbryn. Alldagligt och inget märkvärdigt om detta inte vore i Tyskland, längs landsvägen Gustav Adolf-strasse.
Där lutar sig Herz Heinrich ut genom fönstret och säger att vi kommit alldeles rätt: Han är skogsvaktare i Lützen. ”Alldeles utmärkt vältimrat och varmt”, säger han om sin svenska röda stuga.
På andra sidan landsvägen syns leråkern där stormaktskungen Gustav II Adolf 1632 segrade över den kejserliga armén. Ett historiskt slag inte bara för att den svenske kungen både vann och dog utan för att de katolska haubsburgarnas trupper fick dra sig tillbaka ända till dagens Tjeckien. Protestanterna lyckades i självaste kärnområdet värja sig mot katolikerna.

Minnesplatsen vid Lützen är ett ganska stort turistmål för tyskar och dessutom en aha-upplevelse för oss svenskar på motorvägsstopp. 1837 restes en hög baldakin av järn. 1907 lät Sverige bygga ett nationalromantiskt kapell dekorerat med ridande kung, Vasakärvar och vikingasymboler. Och
1924 köpte en fru Falkenberg marken för att sikten över slagfältet för alltid skulle vara fri. Nog anar man ett dimmigt förflutet. När den närsynte Gustav II Adolf skadades, föll av hästen och dog låg över åkern dessutom tät rök från själva staden som stod i brand.
I Herz Heinrichs lilla röda torp betalar man entré. Stugan kom på plats 1932 och det berättas är där bodde en guide som hette Svensson och som 1945 räddade det hela från förstörelse genom att skylta landsvägen som ”swedish territory” inför framryckande amerikaner.
Trots sina kyrkliga och kungliga förtecken gick Lützen-turismen märkligt nog en ny storhetstid till mötes under DDR-kommunismen, då besökarna räknades till hela 40 000 per år. För lutheraner skapade Lützen, med sitt kapell och lilla utställning, västliga kontakter och hit smugglades biblar från Sverige till öst. En andra liten rödmålad stuga skickades ned så sent som 1982.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons