Ständiga uppbrott en plåga
Först fick hon cancer. Sedan vräktes Zulima Giraldo och hennes fyra barn. Hon finner knappt ord för att beskriva lidandet som följde med tillfälliga boenden och nya uppbrott.
Zulima Giraldo undrar om hon någonsin blir fri från tanken på det som hänt. ”Vräkningen sätter djupa spår i barnens liv, den är omänsklig, jag önskar inte ens en fiende så hårda år”, säger hon, som orkat vidare för nioåriga Alejandra och de andra tre barnens skull.
In i det längsta hoppades Zulima Giraldo att vräkningen inte skulle bli av. Hon visste att hon varit sen med hyresinbetalningarna flera gånger. Men under cancerbehandlingen kom tillvaron i gungning och papperen flöt, säger hon.
Det blev en chock när kronofogden knackade på en morgon vid åttatiden. Socialtjänsten hjälpte till att packa resväskor med kläder och leksaker, resten fördes bort för magasinering. Alla grät när låset byttes ut till den lägenhet där de bott i elva år.
Först fick de en rivningsetta utan fungerande toalett. Sedan följde en tid i ett daghem som stått övergivet i flera år. Därpå en mögelskadad trea. Tid och adresser flyter ihop. Överallt var så fruktansvärt smutsigt när de kom, berättar hon. Slutligen hamnade de på hotell.
– Det var droppen. Jag blev så deprimerad, jag var nära att ge upp.