Ständig skräck baksida för ensambarnet Eva Dahlman

Ensambarnet Eva Dahlman ville få många barn – fick ett till slut: ”En jävla tur”.
Ensambarnet Eva Dahlman ville få många barn – fick ett till slut: ”En jävla tur”. Foto: Johanna Aggestam

Som enda barnet i familjen kunde Eva Dahlman fantisera fritt utan störande syskon. Men hon ser också andra aspekter av att växa upp som ensambarn.

Under strecket
Publicerad
”Som enda barnet har jag lärt mig lita på att mina tankegångar kommer leda mig rätt”, säger regissören och skådespelaren Eva Dahlman.

”Som enda barnet har jag lärt mig lita på att mina tankegångar kommer leda mig rätt”, säger regissören och skådespelaren Eva Dahlman.

Foto: Johanna Aggestam
”När jag dyker in i huvudet kan ingen styra mig eller komma åt mig – inget biter på mig där.”

”När jag dyker in i huvudet kan ingen styra mig eller komma åt mig – inget biter på mig där.”

Foto: Johanna Aggestam
Det svåraste med att vara ensambarn, att förlora sina föräldrar, har Eva Dahlman redan varit med om.

Det svåraste med att vara ensambarn, att förlora sina föräldrar, har Eva Dahlman redan varit med om.

Foto: Johanna Aggestam
Eva Dahlman har som ensambarn egentligen aldrig saknat syskon.

Eva Dahlman har som ensambarn egentligen aldrig saknat syskon.

Foto: Johanna Aggestam
Annons

Regissören och skådespelaren Eva Dahlman har som ensambarn egentligen aldrig saknat syskon. Jo, som liten kanske en storebror då och då, en som kunde ha hämtat henne från skolan och ingett respekt i de andra barnen. Eller en liten lillasyster att dra runt på i vagn. Fast vad ett syskon skulle ha inneburit rent konkret hade hon nog en mer diffus bild av, säger Eva.

– När jag var hemma hos kompisar som hade syskon brukade jag tycka det var kul i ungefär tre sekunder, sedan tröttnade jag på allt skrikande och bråkande.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons