Recension

The final concert recording, featuring Kenny BarronStan Getz - The final concert recording, featuring Kenny Barron

Under strecket
Publicerad
Annons

Stan Getz dog 5 juni 1991 och han gjorde sina sista konserter på klubben Montmartre i Köpenhamn 3-6 mars det året. Men låt gå för att det här kan vara hans sista stora konserthusinspelning, München Philharmonic Hall inför 3 500 lyckliga åhörare någon gång 1990, skivtexten är mycket fåordig både vad gäller datum och medspelare.
Märket Eagle Records har ingen svensk distributör men i cyberrymdens tid och med några alerta skivbutiker kan den säkert skaffas hem.
Ty alla besvär är värda de här skivorna. Getz spelade lysande vid konserterna i Köpenhamn tre månader före sin död, vilket kan höras på dubbel-cd:n People time (Polygram).

Här får vi 14 långa nummer på två 75-minuters-cd, varav nio med kvartett. Fem nummer har stor orkester och det är musik som Getz tidigare gjorde i samarbete med Herb Alpert och arrangören Eddie Del Barro, synt och stråkar.
Men överallt och överlägset lyser Getz magnifika tenorspel så man kan gott glömma ”bakgrundsbruset”. Ljudupptagningen är nära nog perfekt.
Men det är kvartettnumren som är höjdpunkterna. En banal låt som On a slow boat to China upphöjer Getz till stor konst och han har knappast någonsin svängt mer ursinnigt och aggressivt som i Seven steps to heaven och What is this thing called love. Och smärtsamt vackert i balladerna Blood count och People time.
Nog var han en av de allra största jazzmusikerna någonsin, mer komplett kanske än Parker, Miles och Dizzy?
Som Kenny Barron har sagt efter Montmartre-kvällarna: ”Hela tiden, i varje chorus, såg och hörde jag en döende man spela som en ängel”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons