Stämningsfullt om familjelivets förgänglighet
I en serie nya porträtt med den egna familjen som motiv visar Martina Müntzing upp sin fenomenala förmåga till målerisk realism. Sakligt redovisande, ändå ömsint med stråk av vemod och saknad.
Martina Müntzing, ”Nära ögat, Olle”, olja på duk, 2020.
Martina Müntzing, ”Nära ögat, Elsa”, olja på duk, 2020.
Martina Müntzing i ateljén.
Martina Müntzing, ”Sista snön”, olja och blyerts på duk, 2020.
Martina Müntzings realistiska stil är extremt detaljerad men ändå luftig. Varje spår i en manchesterbyxa, alla hål i en Stan Smith-sko och vart hårstrå i ögonbrynen tycks finnas med, noggrant redovisade som i en renässansmålning. Men suggestionen av verklighet i sju storslagna målningar med den egna familjen som motiv balanserar mot endast skissartat antydda bakgrunder. Det skapar ett fascinerande växelspel mellan precision och antydning.
De egna barnen Elsa, Olle och några av deras vänner är avporträtterade i helfigur i var sin hög målning i nära nog naturlig storlek. Den som följt Martina Müntzing har kunnat se dem växa upp från barn via puberteten till nu i de sena tonåren. De fanns med i hennes två senaste soloutställningar i Stockholm. Båda på Galleri Olsson, båda bestående av vardera endast en mycket stor målning som köptes in av Moderna museet.