Annons

Stämningen bättre än maten på Babette

Krogguiden testar. En liten bit Frankrike och Italien tycks ha ramlat ner vid Roslagsgatans start. Lilla mysiga Babette är det senaste populära tillskottet – där stämningen är klockren medan maten inte har samma tonträff.

Under strecket
Publicerad

Krogguiden återvänder gärna men mer för ett glas vin med tilltugg än för en trerätters middag.

Foto: Tomas Oneborg

Babette är en del av krogklustret på Roslagsgatan.

Foto: Tomas Oneborg

Krogguiden återvänder gärna men mer för ett glas vin med tilltugg än för en trerätters middag.

Foto: Tomas Oneborg

Babette är en del av krogklustret på Roslagsgatan.

Foto: Tomas Oneborg
1/2

Krogguiden återvänder gärna men mer för ett glas vin med tilltugg än för en trerätters middag.

Foto: Tomas Oneborg
2/2

Babette är en del av krogklustret på Roslagsgatan.

Foto: Tomas Oneborg
Betyg: 4 av 6

På Roslagsgatans första jämna nummer har det under de senaste åren uppstått ett kontinentalt krogkluster. Först ut var italienskinspirerade Buco Nero som snart fick sällskap av franskklingande De Ville. Trion fullbordas nu av Babette, även den med tydliga galliska influenser.

Gemensamt för de tre restaurangerna på Roslagsgatan mittemot skolan Norra real är en ganska en enkel och anspråkslös krogfilosofi - hit kan man gå med familjen för en söndagsmiddag eller efter jobbet med arbetskamrater. Det är enkelt men med en viss elegans. Babette är den krog i trion som tagit det enkla konceptet längst, upplägget här är matbarens: betoningen ligger på vin med tillbehör.

Restauranglokalen är inte stor och de bokade borden går snabbt. När Krogguiden spontanbesöker Babette en söndagskväll blir väntetiden dock inte längre än en kvart. Det är ombonat inrett med trendgrå väggar och sköna röda väggfasta soffor. Det är avspänt, men samtidigt fyllt av energi och en engagerad service. Ägarna – med bakgrund från Frantzéns vinbar Gaston och restaurang Niklas – ger kunniga dryckestips.

Annons
Annons

Menyn är begränsad och består av två huvudrätter, fem mellanrätter och tre pizzor. Stilen är enkel, tartaren är just en (ganska stor) skål med rå köttfärs och rödbeta, den smakar bra men portionen är helt enkelt för överdådig. Man orkar inte. Brässen är trevlig men ganska intetsägande. Sparris med mousselinsås är ett säkert vårkort medan kaninen i sin egen buljong är en trist och simmig variant av ett kött som det borde serveras mer av i Stockholm. Riktigt finstämd är purjolöken med fläskbuljong och dragondressing. Pizzorna består av en frasig botten och är fyllda med oväntade smaker som purjolök och ägg. Lite som en sydfranska pissaladière, men utan sältan från oliver och sardeller. Desto saltare är just sardellpizzan, en godbit som dock inte höjer sig över de många ambitiösa pizzerior som just nu finns i Stockholm.

Bland efterätterna är pavlovan med rabarber och pistage en underbar sötsyrlig avslutning medan den tryffellikna chokladkakan St Emilion kantrar men en alltför skarp bittermandelsmak av amarettornakakorna som finns i.
Sammanfattningsvis kan man säga att det inte är maten som gör att vi vill återvända till Babette. Det är den goda och anspråkslösa stämningen, den fina lokalen och inte minst, det ambitiösa utbudet av spännande viner.

Restaurang Babettebabette.se
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons