Annons

Stabiliseringen kvar på dagordningen ”Övertramp begära avgång av Lindh”

Klarar regering och riksdag av att föra en mer aktiv ekonomisk politik vid ett ja till euron? Det har blivit en avgörande fråga i folkomröstningskampanjen, samtidigt som det är uppenbart att ja-sidan ogillar frågeställningen. Redan märks också en tydlig spricka mellan LO och socialdemokraterna om hur deras uppgörelse om en aktivare stabiliseringspolitik ska tolkas.

Under strecket
Publicerad

lördagsanalys | Ekonomisk politik För att trygga sysselsättning och välfärd ska politikerna enligt överenskommelsen mellan LO och (s) få en ny uppgift vid ett ja till euron. Då ska ”finanspolitiken förebygga och motverka såväl lågkonjunktur som överhettning”. Dessutom ska överskottsmålet i de offentliga finanserna höjas från två till 2,5 procent av BNP. Det handlar alltså om vad som ska ersätta den svenska riksbankens roll för att stabilisera ekonomin om vi går med fullt ut i EMU. Men vad betyder uppgörelsen konkret?

I det kommande numret av den socialdemokratiska idétidskriften Tiden (publiceringsdag 5/9) ger LO:s chefsekonom Dan Andersson vad han själv kallar en optimistisk tolkning. Visserligen blir det mycket svårare att förhindra kostnadskriser och ökad arbetslöshet utan egen ränta och rörlig krona, men numera har ekonomerna lärt sig hur en kostnadskris kan förhindras. Med ett nytt ”signalsystem” kan det gå enligt Andersson. Avgörande är att arbetsmarknadens parter får ”en trovärdig hotpunkt som avtalsförhandlarna kan hänvisa till”. Löntagare och arbetsgivare måste veta vilket straff som väntar om kostnadsläget blir för högt. Och när högre ränta inte längre kan utgöra hotet måste det bli höjda skatter. Dan Andersson vill ha avstämningar varje halvår av skattesatserna för att ersätta riksbankens uttalanden och ränteförändringar. Hot om återkommande justeringar av arbetsgivaravgifter och moms ska alltså få arbetsgivare, facket och andra ekonomiska beslutsfattare att hålla sig i skinnet. Men hårt ansatta av nej-sidan är det inte alls den tolkningen av uppgörelsen mellan LO och (s) som ja-sidan nu försöker föra fram. Det är uppenbart att LO:s chefsekonom och regeringen gör helt olika tolkningar om vad de är överens om.

Annons
Annons
Annons