Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Inredningen på Österlånggatan 17 gör att Viggo Cavling önskar att kroglokaler kunde K-märkas.
Perfect Guide

Stabil nystart i klassiska kroglokaler

Österlånggatan 17 har länge borgat för goda restaurangupplevelser och de nya restauratörerna gör inte Viggo Cavling besviken.

Ett gott råd: Beställ aldrig din favoriträtt på krogen.

Annons
X

Ta Biff Rydberg. Denna pyttipanna för människor med för mycket pengar kan tyckas banal. Oxfilé i bit, potatis i bit, riven pepparrot och en äggula. Hur svårt kan det vara? Men så kommer kocken på att det ska vara stora köttbitar och små potatistärningar. När du åt rätten första gången var alla bitar lika stora. Då stämmer den innovativa kockens rätt inte alls med dina preferenser och förväntningar. Sen kanske hen bakar potatisen i ugn, medan du föredrar den friterad. Eller så serveras allt i en röra när du vill ha ingredienserna uppdelade i små skålar. Kontentan, för att undvika besvikelse bör du tillaga din favoriträtt själv.

Varför går det då inte att skydda sin favoriträtt från ingrepp? Svaret döljer sig i den eviga diskussionen om att god mat går att jämställa med konst eller litteratur. Den svenska lagboken säger nämligen att målningar och romaner skyddas av upphovsrätten eftersom de anses ha viss verkshöjd. Men det spelar ingen roll hur många konstiga saker en kock lägger i grytan, rätten kommer aldrig omfattas av upphovsrätten. Följaktligen är det fritt fram att stjäla de bästa kockarnas rätter och det är också möjligt att experimentera i det oändliga med din favoriträtt.

Detta laglösa tillstånd gäller maträtter, men jag vill applicera samma tankebana på kroglokaler. Dessa blir ibland K-märkta och får då inte renoveras. Men en kroglokal kan också bli K-märkt av sina gäster som vill att det ska se ut som det alltid har gjort.

Jag skulle bli galen om Gondolen totalrenoverade sin stora matsal. Parketten och de brunmurriga pannåerna är heliga för mig.

Jag skulle bli galen om Gondolen totalrenoverade sin stora matsal. Parketten och de brunmurriga pannåerna är heliga för mig. En lokal jag har lika starka känslor för är Österlånggatan 17. Eriks i Gamla stan och sedermera Pontus in the Greenhouse är K-märkt i mitt inre. Jag kommer aldrig glömma när jag åt brunch här första gången och fick en ägg royale som smakade overkligt gott med några glas champagne. Känslan av upphöjd lyx sänder fortfarande ljuvliga rysningar längs min ryggrad. Sedan dess har restauratörerna avlöst varandra. F12-gruppen och Melker Andersson tog över och döpte om krogen till Le Rouge Bar, det höll i några år. Sen kom Peter "Prinsen" Nordin. Sedan några månader drivs kroglokalen på Österlånggatan av Bockholmengruppen. Och kan ni tänka er vad de har hittat på med "min" kroglokal? De har renoverat! Borta är de vita dukarna, de tunga mattorna och de ännu tyngre möblerna. Istället är det ljus och fräscht.

**Usch, säger vän av **sunkig nostalgi. På golvet står den danska designstolen Y och på väggarna har man satt upp ljus parkett. Snygga soffor i ljusbrunt skinn och "moderna" foton av nakna, vackra träd. Okej att målningen med 80-talets mest förmögna hänger kvar i trappan, men i övrigt är det mesta från de fornstora dagarna borta.

Österlånggatan 17 och Le Rouge har samma kök och ägare.
Österlånggatan 17 och Le Rouge har samma kök och ägare.

Jag har med mig mina söner och beställer in tacos, hamburgare och friterad fetaost. Tacosen smakar inte som när vi gör dem hemma. Barnen blir en smula besvikna, men jag tycker det är bra tuggmotstånd i det som ska vara krispigt och det som ska vara segt smakar inte gummi. Tonfiskfyllningen är piggast. Blomkål och löjrom däremot är tunn, jag vill ha mer sälta i min löjrom. Minihamburgaren på högrev är verkligen liten, men för 80 kronor kan man inte förvänta sig en jätterätt. Vi tar också in en tallrik pimientos de padrón, små gröna starka paprikor à 60 kronor. De försvinner snabbt ner i min mage.

Utifrån ett barnperspektiv finns det få klockrena rätter klockrena för den kräsne femåringen. Men vi avslutar med en banana split och nu kan jag lova att sura munnar blir glada.

Utifrån ett barnperspektiv finns det få klockrena rätter klockrena för den kräsne femåringen. Men vi avslutar med en banana split och nu kan jag lova att sura munnar blir glada. Denna smarriga 70-talsklassiker (som föddes redan 1904 i USA) har jag inte ätit sedan typ 70-talet.

Personalen är vänlig och hyfsat rapp, men borde förklara vilka rätter som funkar bäst för barn. Att få in deras mat snabbt är tio gånger viktigare än att det smakar perfekt. Barn är ytterst sällan gourmeter. Jag efterlyser lite mer driv i servicen. Bockholmengruppen har på sina andra krogar (Nytorget 6 och Nybrogatan 38) hållit nere priserna på varmrätter. Få rätter för 200 kronor, ingen över 300. Jag applåderar denna målsättning som leder till att man äter på krogen flera gånger i veckan. Ju oftare vi går på krogen desto lägre blir arbetslösheten och antalet alkoholskador i Sverige.

Interiörbild från Le Rouge, där Viggo Cavlings barn gärna leker kurragömma.
Interiörbild från Le Rouge, där Viggo Cavlings barn gärna leker kurragömma.

Runt hörnet, med gemensamt kök och samma ägare, ligger Le Rouge. På Melkers tid var detta en fransos som jag uppskattade mycket. Bockholmengruppens koncept är grönt, lax eller entrecôte. De två senare råvarorna finns i ett gäng variationer. Även vid detta besök har jag med mina söner. De uppskattar inredningen som är orörd sedan Melkers tid. Det är 100 procent Moulin Rouge. Röd sammet på tak och väggar och tung röd matta på stengolvet. Valv och prång. Här känns inredningen lite daterad, men mina barn får tefatsögon och gillar när vi springer runt och letar efter spöken.

Den första är en ganska ordinär biff från Polen, inget att skiva hem om. Speciellt inte när vi jämför med veckans biff. Den kommer från en kanadensisk kossa och är det godaste kött jag ätit på många år.

Jag tar en quenell som smakar helt okej. Det är en vacker presentation på tallriken med tre stora ravioliknyten, sallad och ett vackert flarn med bra sälta. Men pastan är lite blek. Vitvinssåsen är däremot ljuvlig. Ib, 8 år, och Lou, 5 år, får entrecôte: husets kött och kvällens kött. Den första är en ganska ordinär biff från Polen, inget att skiva hem om. Speciellt inte när vi jämför med veckans biff. Den kommer från en kanadensisk kossa och är det godaste kött jag ätit på många år. Ruggigt bra balans mellan honungsmjukt fett och småblodig bifftextur. Krispig yta och rosa, len mitt. Sälta och sötma, plus en doft som drar mot tryffel.
Ib och jag börjar nästan slåss om bitarna. Varje tugga är en äkta delikatess.

Det är inga problem att få biffarna i barnstorlek, det blir 125 gram x 2 som försvinner snabbare än blixten. Till detta äter vi broccoli, pommes med dillsmak och helstekt purjolök. Av sitt långa ugnsbesök blev den senare lite för kladdig för min smak, men å andra sidan är broccolin perfekt hanterad. Även här blir det en kamp mellan far och son om födan. Enligt mig är en perfekt kokt eller ångad grönsak ett äkta konstverk.

Det görs inga banbrytande nya rätter i köket som serverar Österlånggatan 17 och Le Rouge, men det funkar och särskilt i källaren är det riktigt bra. Där uppe ska du gå med dina vänner och hinka öl. Därnere ska du gå med din käraste och dricka vin.

Vill du läsa fler liknande artiklar? Följ SvD Perfect Guide på Facebook!

Följ oss på Facebook!

Vi ger dig riktigt bra saker att läsa, titta på och inspireras av!

Facebook

Till Toppen