Annons

Sri Lanka gör comeback som chartermål

Mångfaldens örike är tillbaka, Sri Lanka har funnit sin rytm. När folkgrupperna klarar av att hålla sams har tedrickarnas ö allt som en charterturist kan önska sig.

Under strecket
Publicerad

Några fiskare i laguen nedanför Elephant Rock dit man tar sig med fyrhjuling från Arugarn Bay, cirka 5 km bort.

Bild 1 av 1

Några fiskare i laguen nedanför Elephant Rock dit man tar sig med fyrhjuling från Arugarn Bay, cirka 5 km bort.

Bild 1 av 1
Några fiskare i laguen nedanför Elephant Rock dit man tar sig med fyrhjuling från  Arugarn Bay, cirka 5 km bort.
Några fiskare i laguen nedanför Elephant Rock dit man tar sig med fyrhjuling från Arugarn Bay, cirka 5 km bort.

Längs stränderna på Sri Lankas sydvästra kust är det naturligt att låta dag efter dag bara passera. Varje ny dag har förutsättningar att bli skönare än den föregående i kustorter med namn som Tangalla, Hikkaduwa och Unawatuna.
Det tar ett par dagar att komma in i rytmen. ”Sri Lanka time”, kallar insiktsfulla öbor sin vardagslunk. Ingen bryr sig särskilt mycket om klockan, solen bestämmer rytmen. Så här nära ekvatorn går den upp ungefär klockan sex på morgonen och ned tolv timmar senare, året runt. Möjligen regnar det lite mer en dag, men det är ändå alltid runt 30 grader i skuggan.
Stress är en avlägsen västerländsk åkomma, även om de flesta här kämpar hårt för att få ihop till familjens nödtorft. Som Sunil, en 40-årig chaufför bosatt i Mount Lavinia, den badort som ligger närmast Colombo.
Sunil kör oss söderut längs västkusten och vi passerar Kalutura, ett av målen för svenska turister. Kalutara är berömt för sin mangustanfrukt och känt för fängelset där ett femtiotal tamilska fångar dödades i rasupplopp vid krigsutbrottet 1983.
– Yes, yes, yes. Prison, prison, prison, säger Sunil. Ofta upprepar han varje ord tre gånger. Som för att stryka under.
Handskfacket i hans bil är fullproppat med mediciner. För två veckor sedan fick han en hjärtinfarkt. ”För mycket stress, säger han.” Jodå, trots allt finns stress. Men
krigsstressen känns i alla fall avlägsen: Leende barn, leende vuxna, leende gamla. Aldrig har leendena känts ärligare än under de två senaste åren, då kriget gjort halt.

Annons
Annons
Annons