Recension

Bruce SpringsteenSpringsteen är charmant underhållande

Bruce Springsteen genomförde sin andra spelning i Sverige för den här gången på Hovet i Stockholm på midsommardagen.
Bruce Springsteen genomförde sin andra spelning i Sverige för den här gången på Hovet i Stockholm på midsommardagen.
Under strecket
Publicerad
Annons

Det börjar rätt eländigt. Bruce Springsteen spelar tramporgel för att sedan försöka sig på något slags svettig blues med konstiga ljudeffekter. Men efter Black cowboys, ett par låtar in i konserten, börjar han förtjäna publikens applådkaskader. För de drygt åtta tusen i församlingen är odelat entusiastiska, även när Springsteen står så långt från micken att han knappt hörs eller när han avslutar med en underlig version av Dream baby dream.

Det finns så klart mycket humor i detta totalt okritiska, precis som i att en av kvällstidningarna odistanserat betygsätter varje låt som framförs på sverigekonserterna.
Men man kan inte komma ifrån att Springsteen är charmant underhållande. Han får hela salongen att sjunga Helan går samtidigt som han fnissar över konstiga samband mellan sill och midsommarstänger. Går man på en Stonesspelning, eller en med Bob Dylan går det inte att komma ifrån att det är de gamla låtgodingarna man suktar efter. Och visst hade det inte suttit fel med en Dancing in the dark i lördags kväll, men den senaste Springsteenskivan Devils and dust har så pass tungt låtmaterial att det inte behövs rotas i det förflutna så mycket.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons