X
Annons
X

Lars Strannegård: Spricka kastar ljus över vår tids ekonomi

För ett par veckor sedan såldes ett betongobjekt med titeln Concrete signerat Jonas Bohlin för cirka 215 000 kronor på auktion. Den var rostig och knagglig men var i gott skick. På samma auktion fanns ett annat exemplar av samma betongobjekt. Utropet var satt till 40 000 kronor men inga bud kom i närhet av utropet. Förklaringen kanske går att finna i objektsbeskrivningen som angav att det fanns "sprickbildningar" i exemplaret med lägre utrop. Just denna auktion är inte ovanlig. På kvalitetsauktionerna finns det numera nästan alltid två exemplar av Concrete som sägs ha producerats i enbart 134 exemplar. Ett med sprickor och ett utan. Det med sprickor har alltid ett väsentligt lägre utropspris trots att sprickorna ibland är mycket svåra att upptäcka.

Självklart kan tyckas. En stol med sprickor är ju trasig. Den kanske knäcks om man sitter på den. I någon mån är den sekunda och den är definitivt mer ömtålig. Självklart, hävdar marknaden, skall den vara väsentligt billigare än en som är i perfekt skick. Det är dock inte säkert att det är en stol det handlar om. Det är ett betongobjekt som påminner om en stol. Frågan är vad den stora prisskillnaden säger om marknaders värdering av konst och samlarobjekt. I förlängningen handlar det om vad en köpare av konst eller andra samlarobjekt betalar för och därmed den estetiska värdelärans nära sammankoppling till ekonomiska föreställningar och intressen.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X