Annons

Mud muses – en tirad om teknologi Spretigt när för många historier berättas samtidigt

Suzanne Treister, ”Rodalind Brodskys electronic time travelling costume to go to London in the 1960s”, 1997.
Suzanne Treister, ”Rodalind Brodskys electronic time travelling costume to go to London in the 1960s”, 1997. Foto: Moderna museet

”Mud muses” är ganska krävande med sitt fokus på relationen mellan konst och teknik. Men när Håkan Nilsson bara låter materialet skölja över sig upptäcker han att mångfalden är utställningens största tillgång.

Under strecket
Publicerad

Ian Cheng, ”BOB (Bag of beliefs)”, 2019.

Foto: Moderna museet Bild 1 av 4

Anna Sjödahl, ”Centraldatorn i Sundsvall”, 1978.

Foto: Moderna museet Bild 2 av 4

”Mud muses”, installationsvy på Moderna museet.

Foto: Foto: Åsa Lundén / Moderna museet Bild 3 av 4

Robert Rauschenberg, ”Mud muse”, 1968-71.

Foto: Foto: Åsa Lundén / Moderna museet Bild 4 av 4

”Mud muses – en tirad om teknologi” hämtar sitt namn både från konstnären Robert Rauschenberg och sciencefictionförfattaren Ursula K Le Guin. De är knappast några självklara parhästar, utan fungerar som parallella utgångspunkter för utställningen. Den första visuell och fysisk, den andra intellektuell. Rauschenbergs bubblande lervälling från sent sextiotal är lika viktig som Le Guins påstående 35 år senare om att teknologi är det ”aktiva mänskliga gränssnittet” med världen.

Därför finns det inte heller någon röd tråd i utställningen. Fastän konstverken presenteras i någon sorts kronologi är ”Mud muses” snarast organiserad genom en massa kopplingar. I curatorn Lars Bang Larsens krångliga men klargörande katalogtext framstår också Rauschenbergs verk som ett nav, från vilket det dras trådar till andra verk. Till Anna Lundhs performance-föreläsning, till VNS Matrix cyberfeministiska affischverk, till Ian Chengs artificiella digitala livsform ”BOB”. Och så vidare. Men hela tiden åter till lermusan. På så vis är utställningstiteln kongenial. Det finns många muser på museet.

Annons
Annons
Annons