Annons

”Språkligt godtycke inkörsporten till barbariet”

Theodor Kallifatides.
Theodor Kallifatides. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Jag vill inte vara språkpolis. Däremot vill jag att det ska vara möjligt att tillägna sig ett nytt språk, och då måste det finnas regler, skriver författaren Theodor Kallifatides.

Under strecket
Publicerad

KULTURDEBATT Mitt liv är en plåga. Min hustru är en språkpolis. Det går inte att sitta i samma rum när hon läser tidningen eftersom hon med jämna mellanrum väser som en orm och fäller giftiga anmärkningar. Än värre är det när hon lyssnar på radio eller tittar på tv.

”Det heter inte chafför”, suckar hon högt när vi ser på en film och en skådespelare säger så. Å andra sidan är hon styv på sitt språk och hon älskar det. Men nyligen i en på det hela taget välskriven artikel i Dagens Nyheter häcklades språkpoliserna av meta-språkpolisen och journalisten Ossi Carp. Han gav dessutom råd om hur man ska få dem tysta. Det var bra. Det fanns dock sådant som var mindre bra. Till exempel när han skriver: ”Det går alldeles utmärkt att använda ’spendera’ om tid även om det riskerar framstå som lite pretto." (Min kursivering.)

Annons
Annons
Annons